Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XXIII. Pokalklang
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 342 -
Det var just en munter visa, som den vackre och smidige
ynglingen sjöng:
Då gyllne saften svallar,
Drick då, min vän, och sjung!
Då glädjesången skallar,
Var glad såsom en kung!
Ja drick till glädjens ära,
Drick drufvans röda gull,
Se’n må dig drömmen bära
Högt ofvan jordens mull!
För kärlek vill jag tömma
I botten min pokal,
I kärleksruset drömma
Om glädje utan tal!
Ja, låtom vinet strömma
För kärlek, sång och fröjd,
Och lär dig drömma - glömma
Med glädjebägarn höjd!
- Du sjunger som en hel karl, pojke, huggen in i refrän-
gen, vänner! ropade en krigare och alla höjde sina pokaler samt
sjöngo om sista versen:
Ja låtom vinet strömma
För kärlek, sång och fröjd
Och lär dig drömma - glömma
Med glädjebägarn höjd!
Pokalerna stötte åter ihop och tömdes.
- Här skulle gamle Lans ha velat vara med! utropade
en kraftig stämma.
- Lita på det! inföll en annan.
- Synd på karl att bli skjuten.
- När stupade han?
- Vid Wiirzburg! Han var enligt sin vana i främsta
ledet och den gången hittade en kula till den gamle under-
officerens hjärta. Känden I gubben Lans, pojkar?
Det svarades både ja och nej.
- Godt! Jag skall berätta hans historia, som inte skäms
för sig, sade en gammal krigare med buskiga ögonbryn och en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
