- Project Runeberg -  Hjeltekonungen. Historisk roman från 30-åriga kriget /
284

(1906) Author: Wilhelm Granath With: Pelle Hedman - Tema: War
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XIX. Jungfru Frida Meijer i svenska lägret

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 284 -

Läsaren har hört honom i marketenteriet skämta öfver
påfvar och kardinaler; han spelade sin roll väl ooh hade alltid
i minnet att ändamålet helgar medlen.

Han hade denna sats i sitt hufvud, äfven då han dräpte
den stackars trädgårdsmästaren, hvars båt han bemäktigade sig och
hvars last han sålde. Han måste till svenske lägret till hvad pris
som helst, ty han hade svurit den svenska konungens död.
Han ansåg det därför ej vara någon synd att döda den stackars
trädgårdsmästaren; ty Gustaf Adolfs mord var bland jesuiterna
förklaradt som en Gudi behaglig gärning och blott för den
sakens skull hade patern beredt sig tillträde till lägret.

En skön religion i sanning!

- Här är allt tyst och stilla, fromme pater, sade jungfru
Frida, så snart de kommit in i bokdungen.

Patern såg sig omkring och märkte intet misstänkt; ty
Carl och Helge hade lagt sig ned bakom nyponbuskarne. De
anade visserligen inte, ett de skulle bli vittne till en vidrig
scen; men de voro angelägna om att bli osedda för deras
egen skull.

- Ja, här är verkligen tyst och stilla, här är ett fridens
tempel med den blå himmeln till tak. Här vill jag bikta
dig, min dotter.

Carl Frisk gjorde en blinkning åt Helge, hvilken denne
besvarade, hvarefter båda ansträngde sina hörselorgan för att
kunna uppfatta hvarje ord.

De behöfde inte vänta länge, förrän de skulle få reda på,
hvilken skurk det var, som gömde sig under bondens klädedräkt.

- På knä, min dotter, sade patern.

Jungfru frida föll på knä vid en bokstam och kysste ett
litet elfenbenskors, som hon hade gömt vid sin barm.

- Mitt barn, sade nu patern, du lefver bland syndfulla
människor, bland fördömda kättare, som en gång skola brinna
i den eviga ugnen utan att förgås. - Vakta dig för dem,
vakta din själ, att den ej blir besmittad af deras falska läror.
- Dock, du är den heliga jungfruns korade redskap och hon
skall befalla sina änglar att skydda dig. - Hur har du verkat
i den heliga jungfruns tjänst, min dotter?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:20:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjelteko/0284.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free