Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XIV. Vid lägerelden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 181 -
förelagd motgång. I sju slaktningar har jag mött dig ansikte
mot ansikte, gifvit dig hugg emot hugg och sår för sår; och
jag visste inte, hvad det ville säga att vika, förrän ödet tvang
mig därtill. Skryt inte, Martius! Denna dag är. din! - Går-
dagen är förbi; hvem kan säga, hvad lyckan ärnar dig i mor-
gon? - Hon är alltid en fiende till den största förtjänsten och
den mest värdige gynnar hon minst.
- Martius blef på det högsta förundrad öfver ett så oför-
skräckt mod hos Sophocles och beslöt att sätta det på prof
ännu en gång.
- Han förnyade fördenskull sina högmodiga och för-
aktliga utlåtelser, kallade honom slaf, en ohyfsad och mot-
sträfvig cynicus, en oförsynt furste, som vågade förakta den,
hvilken hade makt att taga hans lif. Han hotade att låta dräpa
honom på sträckbänken midt för hans gemåls ögon; han bedy-
rade med ed, att han skulle förstöra Aten och inte lämna
sten på sten.
- Sophocles svarade på detta tilltal inte ett ord utan
log endast ett hånfullt löje.
- Valerius förebrådde Sophocles hans djärfhet, bad honom
böja knä för Martius, tigga om nåd och ännu fortfara att lefva
lycklig med sin sköna gemål, försäkrande, att Aten där-
igenom kunde blifva’ frälsadt och få alla sina privilegier ut-
vidgade.
- Sophocles svarade, att det vore mycket bättre, att
Aten och hans gemål förgingos, än att en ateniensisk furste
blefve afgudadyrkare och visade en öfvermodig människa den
vördnad, som endast höra gudarna till.
- Vid dessa ord framträdde Sophocles gemål, Dorigene,
tillika med flera damer, som medförde ett svärd.
- Dorigene gick förut, föll på knä för Martius och till-
talade honom med dessa ord:
- Segerrike Martius! Din tjänarinna knäfaller för dig,
ty hennes man hvarken kan eller vill göra det. Hon talar i denna
öfverdrifna ställning, på det att han må undvika det. - Hör
mig, store general! Hör mig, Martius! Ty du är en romare.
Din stolta uppsyn visar det och dina bedrifter intyga det! -
Se en prinsessa, hvars matta och hängande hufvud likt blom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
