Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XIV. Vid lägerelden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kap. XIV.
Reedan i tid på eftermiddagen ankommo Helge Stål och
A Carl Frisk till svenska lägret vid Werben, där det nu
blef lust och lif, som det alltid gör i ett läger, då en afdelning
segrande återvänder från en expedition.
Carl Frisk inackorderade jungfru Frida hos ett hederligt
folk och såg till, att hon fick, hvad hon behöfde för sitt lifs-
uppehälle samt lofvade vid tillfälle föra henne till en säkrare ort.
Soldaterna hade mycket att förkunna hvarandra och de
påstodo som säkert, att hade inte flickan varit, så hade klostret
helt säkert blifvit plundradt och ingen enda papist kommit
lefvande därifrån.
- Kvinnan kan ofta nog utverka stora ting, menade en
man, där han om aftonen låg bland kamraterna utsträckt vid
en lägereld.
- Ja, inföll en yngling, hvilken hade mera bildning än
de öfriga. Han hade nämligen fostrats i ett förmöget prote-
stantiskt hem, som blifvit ödelagdt af Tillys soldater. Alla
hans anhöriga hade mördats, alla hans fars skatter hade sköf-
lats och utan huld och skydd hade han flytt från denna för-
ödelse och anmält sig hos Gustaf Adolf som soldat, samt äfven
blifvit antagen.
- Ja, inföll han nu, kvinnan kan göra stora ting. Det
var en gång en kvinna, som räddade Aten.
- För tusan, kamrat! utropade en gammal soldat, det
måste du berätta, medan vi ligga här vid elden och inte kunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
