Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. VII. Flykten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 98 -
- Låt honom ligga! svarade patern och sköt henne
tillbaka.
- Han skall omkomma - han skall svälta till döds!
sade hon, vridande sina händer.
- Han är en kättare, låt honom dö! svarade patern.
- Rysansvärde! skrek jungfru Frida och ville rycka
nyckeln ur paterns hand. - Vill ingen hjälpa mig att rädda
den olycklige! =
- Bort! Bort! sade patern och sköt henne ifrån sig.
- Hjälp! Hjälp mig att rädda den sårade! ropade jung-
frun bönfallande till Fritz och Erik.
Men så stor makt hade patern, att han höll dem tillbaka
genom att säga:
- Han är en kättare, värd döden!
- Hjälp! Hjälp! ropade jungfrun åter.
Men Fritz och Erik svarade:
- Han är en kättare!
.– Värd döden! tillade patern.
Då öfvergåfvo krafterna jungftu Frida och hon förlorade
sansningen samt segnade medvetslös ned utanför sin faders
hus alldeles framför den hårde jesuitens fötter.
Pater Myosotis befallde Fritz och Erik att resa upp henne
och efter någon behandling med kallt vatten syntes hon komma
till lifs igen.
Vid första tecken till lif, hon visade, befallde patern att
den lilla karavanen skulle sätta sig i rörelse.
Ett par män, som overksamma stått och sett på detta
uppträde, tvingades att bära jungfrun, och på detta sätt lämnade
Tion ej fullt vid sans sitt barndomshem, hvilket hvarken hon
eller hennes far skulle få återse.
Färden till klostret, hvilket låg fem mil från Zerbst, med
tog gamle Josefs krafter till den grad, att han, när han blifvit
införd i klostret och tack vare pater Myosotis’ bref till priorn
vänligt mottagen och omhuldad, somnade in i en djup sömn,
ur hvilken han aldrig skulle vakna upp.
Han dog och jungfru Frida blef således faderlös och dess-
utom beröfvad sin förmögenhet; ty klosterpriorn förklarade, att
de håfvor, som gamle Meijer fört med sig, voro klostrets, då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
