Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. V. Pater Myosotis.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 6o -
»Det finns ingen så föraktansvärd varelse som den, hvilken
skyler sig under munkkåpan.»
En del af folket var ingalunda mildare i sina omdömen
öfver munkarne. I otaliga glåpord och ordspråk gisslade det
prästernas, munkarnes och nunnornas liderlighet och hyckleri,
hvilket var ganska genomskinligt. Ett af dessa ordspråk och
kanske det allmännaste lyder:
»Hvad en djäfvul blygs att göra, utför en munk utan
skam.»
Sedefördärfvet var verkligen allmänt från ofvan till nedan
och klosterfolket kunde anses som det liderligaste släkte inom
kristenheten.
Och likväl voro munkarna så omhuldade af folket!
Detta berodde därpå, att katolska presterskapet visste att
sätta sig i respekt genom den oerhörda makt, som blifvit lagd
i dess händer. Med några få undantag omhuldades munkarne
tillföljd af religiös öfvertygelse, hvilket var fallet med pistol-
smeden Josef Meijer.
Han såg inte pater Myosotis’ skenhelighet tillföljd af sin
religiösa ifver och sin brinnande tro på den katolska kyrkans
ofelbarhet. - Jungfru Frida såg ej heller denna skenhelighet;
men flera af deras grannar gjorde det i stället, ehuru de vak-
tade sig för att tala därom. De visste nämligen, att pater
Myosotis ej var en dominikanermunk allenast, utan att han
äfven var medlem af Jesu orden och af den heliga inkvisitionen,
hvaraf följde, att hans makt var stor och att han inte skulle sky
några medel för att förgöra de personer, i hvilka han trodde
sig skönja sina ovänner.
Pater Myosotis var mycket världsligt sinnad, ehuru han
skickligt förstod att dölja sin värdslighet under den andliga
masken. Hela dominikanerorden blef för öfrigt mera världslig
än andlig och man tänkte inom densamma vida mera på lekam-
lig välmåga än på andlig välfärd; och denna tiggarordens kloster
vunno genom skänker, arf och tionden stora besittningar och
munkarne, som tiggde, voro så instruerade, att de icke af-
hjälpte någon nöd utan däremot förstodo att lägga an på den
tarfliga och fattiga befolkningen och genom att hos densamma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
