Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. III. Pistolsmedens dotter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
obekant. Visst är emellertid, att de, om de ej stupade, ingalunda
genom pistolerna blefvo räddade till lifvet, utan i stället räddade
sig genom en hastig och neslig flykt.
Hela staden satte sig i försvarstillstånd. Hvarje man, som
kunde bära ett svärd eller skjutvapen, beväpnade sig för att
kunna möta en de fruktansvärda svenskarne, om de skulle an-
falla själfva staden.
Detta skedde dock ej, såsom förut är berättadt, utan fäkt-
ningen skedde utanför staden och inför stadsboarnas blickar.
Främst på stadsmuren stod pistolsmeden Josef Meijer, be-
väpnad med ett svärd och ett par af sina preparerade pistoler.
Han hade ju intet att frukta, menade han; Guds moder hade
ju gjort honom »hård.»
Han träffades ej heller af någon fara lika litet som någon
annan af stadens innevånare, beroende därpå, att intet, enda
skott riktades mot staden.
Kvinnorna församlades dels i kyrkan, dels i andra stabla
byggnader och afbidade under bön och sång stridens utgång.
Pistolsmedens dotter, den mörkögda Frida, var likväl en
af de få kvinnor, som inte lämnade sitt hem. Hon inneslöt
sig i stället i sin höganloftsbur, hvars fönster vette ut åt den
sida, där striden rasade.
Hon böjde knä vid fönstret med ett krusifix mellan sina
händer och bad andäktigt om seger för sina trosförvanter.
Striden slutade. Papisterna jagades bort af svenskarna
och allt blef åter lugnt kring staden.
Då gick pistolsmedens dotter ned från sitt högan loft och
tillkallade ett par af sin fars arbetare samt befallde dem att vara
sig följaktige ut på fältet, där hon ville förbinda sårade och
möjligen till sin fars hus föra någon krigare, hvilken hon
trodde skulle kunna räddas till lifvet.
Flera af Zerbst kvinnor gjorde som Frida. - *Det är ju
ett af kvinnans skönaste kall att öfva barmhärtighet.
Knappast utkommen från sin faders hus mötte Frida pater
Myosotis.
- Pax tibiscum! (Frid vare dig!) hälsade munken sitt
biktebarn. - Hvarthän på denna Guds vredes dag, då Guds
stridsmän måste vika för kättare?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
