Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. I. Vapenbröderna från Värend.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
_____ T O _____
[
sist du, Helge, välja sig brudar, medan jag ensam blir utan!
Åhnej, Carl Frisk skall nog visa, att han kan skaffa sig en
brud, han också, och det en ärlig Värendstös ändå.
- En bråd, säger du?
- Jo, jo, så är det, och det en dejelig tös ändå!
- Och ändå vill du ge dig af till kriget? sporde Helge.
- Från henne? ifyllde Elsa.
- Jag tar henne med mig!
- Du skämtar.
- Visst inte! Den tösen skall följa mig i lif och död!
- Hvar har du fått henne ifrån?
- Af grefve Per!
Alla sågo vid dessa ord förvånade på hvarandra.
- I tron mig inte! utropade Carl skrattande åt deras
frågande ansiktsuttryck. I tron mig inte; men här skolen I
få se min brud! Det är allt en ärlig Värendstös, vill jag tro,
och hon skall inte blinka, när det blixtrar och smäller ur
papisternas led.
Han höjde åter sin klinga.
- Bättre tös kunde jag inte få, vill jag hoppas. Visst
är hon litet kall af sig; men låt henne blott fä en papist i
sikte, så skall hon snart bli varm - varm af fiendeblod. Hej,
go’ vänner! Snart bär det af till fejden! Kungen själf tågar
dit ut och hvem vet, kanske Carl Frisk och hans stålbrud
någon gång i stridsvimlet kan bli hans majestät till nytta!
Han stack nu sitt svärd i skidan och steg af hästen samt
hälsade sina vänner med handslag och blef hos dem till dagens
slut, då han åter red hem till Furuby.
Helge blef emellertid allt mer och mer tankfull, hvarefter
dagen skred fram och han tog noga reda på af Carl, när
ryttarne skulle samlas och när de skulle bege sig af till Tysk-
land o. s. v. Och när Carl på aftonen räckte honom sin hand
till afsked, såg han, ej dyster, men ovanligt allvarlig ut. Han
sade dock intet, som kunde förråda hans verkliga tankar, utan
tryckte endast Carls hand ovanligt hårdt atan att säga ett ord.
Men längre fram på kvällen, när han följde Elsa hem till
Björnamo och de hunnit fram till en stätta, sade han plötsligen:
- Låtom oss sätta oss här ett ögonblick.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
