Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
679
hennes fina, goda småleende röja, att hon gissat, hvem som skänkt mig det och hvad det
innehåller. Men hade jag vågat bära min konungs nyårsgåfva vid hans moders hof, så ve
mig! Drottning Kristinas skarpa ögon och hoflruntimrens afundsamma blickar sknlle snart
fått syn på den och med stränga bannor, med tusende bittra stickord hade jag fått um-
gälla lyckan att ega den. O, huru glad och tacksam är jag ej, att min älsklings omtänk-
samhet beredt åt mig detta stilla, fridfulla hem, der ingen missunnar mig att i tysthet tänka
på honom, längta efter honom och bedja Gud för honom, som fjerran i fiendeland kämpar
rnot otaliga faror.”
Ett moln af djupaste vemod drog plötsligen öfver den unga flickans fina, sköna
och själfulla ansigte och stora tårar svälde i de nyss så soligt leende ögonen. Långa må-
nader måste förgå, innan hon finge hoppas på återseende; och hvad kunde inte hända
under denna pröfvotid, huru många vådor hotade ej hennes hjelte! Mägtigt manad att bedja
för hans välfärd, lif och helsa, för hans rikes och hans egen lycka, äfvensom att tacka
och prisa för det vittnesbörd, som hon denna dag fått mottaga, böjde Ebba Brahe sin
smidiga gestalt i andagtsfull tillbedjan. Tårar föllo som ett majregn öfver hennes kinder,
då hon sjönk ned på bönpallen; och länge låg hon der på sina knän.
Hon bad andägtigt om skydd för den älskade. Hon ryste då hon tänkte på, hvilka
faror, som omhvärfde hennes älskade konung och barndomsvän. Men hon kände ej och
anade ej den största faran, som närmade sig honom; och hon kunde ej heller tänka sig
att denna fara skulle komma genom hans egen moders list; ty helt visst var det på enke-
drottning Kristinas anstiftelse, som den sköna Margareta Cabeljou stäldes i Gustaf
Adolfs väg.
Den 10 September föll Narva efter tre stormningar i Gustaf Adolfs händer och
dermed slutade hans fälttåg 1614.
Han begaf sig hem för att nästa år i Juni månad åter begifva sig ut med sin
här och sina härförare, bland hvilka Jakob Pontus de la Gardie var den förnämste. —
Straxt innan konungen skulle draga ut i fält, tillstälde enkedrottning Kristina en
fest, hvilken bevistades af konungen, hertig Julius af Sachsen samt flera berömliga och
förnämliga män. Bland dessa var äfven på festen närvarande den tappre och bepröfvade
kämpen Nils Stjernsköld, hvilken bar många ärr efter fiendtliga kulor och svärdshugg och
i synnerhet voro hans ben stela tiilfölje af de många skador de fått under fälttågen. Hans
lynne var emellertid gladt och ungdomligt och då enkedronningen täcktes tilJåta sina
gäster att dansa, blef Sfjernsköld så uppsluppet glad, att han beslöt att blanda sig ibland
ungdomen och deltaga i dennas tidsfördrif och dans. — Hertig Julius, som stod och såg
på den gamle krigarens otympliga rörelser i dansen, kunde ej motstå begäret att skämta
deröfver och företog sig till sist det pojkaktiga orådet att sätta fram sin fot för att narra
omkull Stjernsköld.
Hade det varit glädje och glam förut, så gaf detta opassande skämt anledning till
tårar och förargelse och gjorde med ens slut på festen.
Förhållandet var, att konungen blifvit varse hertigens tilltag och intogs deröfver
af en sådan häftig vrede, att han sprang fram till hertigen och gaf honom en sådan
kraftig örfil, att gycklaren tumlade öfver ända och blodet frustade fram ur näsa och mun.
— Hertigen sprang genast upp och ej betänkande, att det var konungen som straffat
hans skämt, drog han sitt svärd och utmanade konungen till envig för denna skymf. Med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
