Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
655,
Lennartsson gick fram och började uuderhandla. Konungen följde honom och
lyssnade till samspråket, hvilket han dock tyckte drog väl mycket ut på tiden och inlade
ett och annat baskt ord, samt hotade med att söndermala den polska hären.
”Vi skola visa att vi lärt oss göra goda hugg!” svarade polacken.
”Kraften i edra hugg känner jag inte; men det finner jag af edert sliskiga tal,
att m plundrat någon bikupa på honung,” utropade Carl IX.
”1 så fall hafva vi äfven tillegnat oss gaddarne!” svarade polacken.
”Det är ej troligt; men nog hafven i lärt eder att surra. Det är en lycka att
man får höra ert surrande, innan I gifven stygn, edra flygfän!”
”Er hör man inte alls! I kommen som tjufvar om natten! Nidingar!” utropade
polacken,^ hvilken förlorade tålamodet och kände sig stucken af konungens ord.
”Vi komma som ärliga krigare och ej som krypande smilare, som I!” röt konungen.
”Hvad! Smilare?· — Skyilen er sjelfva, om I fån betala detta ord med blod!”
hväste polacken.
”Till saken! Viljen I gifva eder, eller skola vi slagta eder, polska kreatur?”
stormade konungen.
”Den skymfen skolen i dyrt få betala. Ja, vi skola draga våra svärd mot eder,
I förrädare!”
”Förrädare?” utropade Lennartsson.
Ja! I ären alla förrädare, I svenske hundar! I hafven öfvergifvit eder laglige
konung och hyllat en landsförvist förrädare.”
”Vid Gud! I skolen inte andas en timme härefter, eller ock vi vara förlorade!"
utropade Lennartsson.
”En kitslig skolpilt, som förtjenar aga!” skrek konungen och fattade polacken i
strupen samt kastade honom handlöst till marken.
Polacken sprang genast upp och utropade:
Vid Polens skyddsande svär jag, att vi skola slunga detta trots i ögonen på eder,
skurkar! Kommen ut på fältet om I vågen!”
Konungen gjorde en ansats för att åter gripa den uppstudsige polacken, hvilken
dock lyckades att komma ned för kullen tillsammans med trumpetaren och anlände oskadd
till det polska lägret, der han förklarade, att strid var oundviklig.
Nu lät konung Carl ej längre hindra sig i sitt uppsåt och den polska armén syntes
äfven inom kort vara färdig att börja striden.
Plötsligt började det synas rörliga figurer på andra stranden af Diinafloden. Det
var en skara ryttare, som anlände. Dessa ryttare redo en stund fram och åter utefter
stranden för att finna ett lämpligt ställe för öfvergång. De funno dock inte i hast ett
sådant och då de tydligt märkte att de på andra sidan floden stående härarne voro stälda
till strid mot hvarandra, så uppehöllo de sig inte vidare med sökandet af ett vad, utan
störtade i stället i vattnet och läto hästarne simmande föra sig öfver till motsatta stran-
den, der de mottogos med hurrarop af de polska trupperna, som nu fingo en välkommen
förstärkning. De ankomna voro 500 ryttare utvaldt och väl utrustadt folk under hertig
Fredriks af Kurland befäl.
Svenskarne hade ännu ej rört på sig. Det är ovisst, hvad som föranledde konung
Carl att uppskjuta med anfallet, hvilket han förut så mycket påyrkat. Visst är emellertid,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
