Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
605
Under det att dessa händelser försiggingo i Sverige, rasade det sä kallade klubbe-
kriget i Finland. Klas Flemming, hertigens värste fiende, tägade mot de hertigen till-
gifna bönderna och ville tvinga dem att hylla konungen. Men folket var uppskrämdt för
den papistiska religionen och älskade hertigen, hvilken, som det sades, ville skydda bön-
derna mot förtryck. 11,000 bönder gingo förlorade under detta krig och oerhörda grym-
heter öfvades af herr Klas, hvilken derför fick mänga tillnamn, säsom: ”blodhunden”,
köttmänglaren , bondeslagtaren”, o. s. v. — Sina fängar lät han utan försköning af-
rätta och stundom hände det äfven, att sonen mäste halshugga sin fader, brodern sin
broder, o. s. v.
En gäng jagade Flemmings trupper ut en skara bönder pä isen till ett träsk.
Isen brast och bönderna blefvo säledes tillspillogifna. Men träsket var sä grundt att bön-
derna ej kommo under isen. Dä lät Flemming med klubbor slä dem i hufvudet tills de
dogo. Deraf kallas kriget klubbekriget, eller Ukainens krig, efter namnet pä en af bön-
dernas anförare, hvilken hette Ukainen.
Bönderna tillintetgjordes alldeles oeh Klas Flemming skulle resa hem till Åbo, dä
döden hastigt träffade honom.
Djupt sörjde Flemmings enka, fru Ebba Stenbock, sin herre och man och det
bästa sättet att ära hans minne ansäg hon vara att försvara Åbo slott.
Hertigen drog emellertid till Finland och konungen utnämde nu herr Arvid Stål-
arm till Flemmings efterträdare. Slutligen stod hertigen med en väldig här utanför Åbo,
dit han anlände alldeles oväntadt, ty man trodde honom vara längt borta och herr Arvid
hade för tillfället lemnat slottet, som nu försvarades af fru Ebba med ett mod, som var
nästan underbart. SJutligeu mäste dock slottet gifva sig och hertigen tägade in.
Klas Flemmings lik stod ännu bisatt i slottskyrkan.
Hertigen hade lätit sig berättas, att herr Klas ej var död, utan att den kista,
som sades innesluta hans lik, i stället innehöll en massa dyrbarheter. Derför begaf sig
hertigen genast upp i slottskapellet, hvarest han fick se den med silfverplätar beklädda
likkistan.
”Tagen af locket!” befalde hertigen.
”Hvad viljen I göra, nådige herre?” utropade fru Ebba förskräckt. ”Viljen I ej
gifva de döda sin frid?
”Det lyster mig att se den gamle sotnäsan, om han är lika röd i synen nu, som
fordom!” svarade hertigen.
”Gif den döde ro, eders nåd!” bad fru Ebba.
Hertigen bevärdigade ej henne med ett svar utan befalde ännu en gäng:
”Af med locket!”
Och han stampade med sin stora ridstöfvel, så att det gaf eko i kapellet.
Hertigens befallning måste åtiydas oeh locket bändes upp.
Hertigen sprang upp på öfversta trappsteget af den tribun, hvarpå kistan stod och
varseblef då, att hans dödsfiende verkligen låg i kistan.
När han fick se liket, upptändes han af vrede och fattade den döde i skägget,
samt sade:
”Om du nu lefvat, hade icke ditt hufvud suttit mycket säkert!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
