Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
469
”1 båda, riksråden Göran Posse och Bengt Bielke, hvilka, som det berättats mig,
varit närvarande vid min käre herr broders död, I båda, som ären höga och förnäma
rådsherrar, hade bort, när I märbten min käre herr broders, konungen, ändalykt vara
för handen, underrättat oss derom, eftersom vi ieke voro längre borta än att budet kunnat
hinna oss på’ tre timmar, eller skullen I ock sjelfva hafva påmint vår högtsalige herr
broder om en skriftlig underrättelse, som efter hans död var af nöden emot åtskilliga i
riket tillstundande farligheter. Men I hafven icke blott underlåtit detta, utan äfven under-
låtit att underrätta oss om sjelfva dödsfallet, då hans högtsalige majestäts, vår käre
broders tanklösa och intriganta hustru underlåtit detta. Hennes pligt hade det i främsta
rummet varit, att genast underrätta oss och i andra rummet eder. Guds död! herrar
riksråd! Vakten eder, att I inte gören upp räkningen utan värden, om I ämnen handtera
oss som en skolpojke. Vakten eder, att I inte kommer att för en tid föda korpar och
örnar, som väl pläga trifvas, der åtelen är.”
”Eders furstlige nåde,” sade nu enkedrottningen och steg fram, samt stod värdig
och hotande framför den retade hertigen, ”herrar riksråd hafva handlat efter vår önskan,
eders nådes vrede mot dem är derför alls icke på sin plats. Vi hafva ansett det till-
börligt, att något dölja vår höge gemåls död, hvarom denna depesch dock genast sändes
till rikets herre, hans majestät konung Sigismund, hvilken är rikets herskare efter min
gemåls död. Det tillbörliga är således gjort. Konungen är underrättad och undersåtarne
hafva hvarken vunnit eller förlorat på, att den gamle konungens död för dem blifvit dold
i två dagar. Eders furstlige nåde torde erinra sig, att eders nåde är svensk undersåte
under konung Sigismunds spira.”
”Vid afgrundens alla magter, fru Gunilla, ni för ett djerft språk!”
”Som man ropar i skogen får man svar!” genmälde drottningen.
Hertigen bet sig i läppen och var för ett ögonblick tyst, derefter sade han
mildare:
”Kan jag få se min herr broders lik?”
Enkedrottningen gjorde en jakande rörelse och befalde några af sina hofdamer
att tända nya vaxljus och följa hertigen in i likrummet. Enkedrottningen stannade; men
riksråden voro hertigen följaktiga till det rum, der det kungliga liket låg svept i en enkel
svepning.
När hertigen kom tillbaka från likrummet, blixtrade hans ögon af vrede mer än
förut och han sade skarpt till enkedrottningen:
”Illa hafven I, fru Gunilla styrt om hans majestäts svepning. En konung skall
aktas och äras äfven efter döden. De trasor, hvaruti I hafven låtit svepa det kungliga
liket, skulle passa för en torpare, men anstår inte en konung. Bort med dessa lumpor!
Jag skall sjelf tillse, att min högtsalige herr broder blir svept så, som det anstår en
konung!”
Enkedrottningen svarade intet.
Följen nu mig till förrådsrummen och klädkammaren herrar riksråd, vi vilja se
till, huru der är förfaret under de två sista dagarne!” sade hertigen derefter.
”Tiden är långt framskriden, eders furstlige nåde,” invände riksrådet Bielke.
Värdes ej eders furstlige nåde till i morgon uppskjuta besöket i förrådsrummen, då man
ej behöfver begagna lyse derinne?”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
