Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
424
fullkomligt viss om, att om du vill utgjhta ditt blod för att bevisa, att hon är din dotter,
så skulle din hustru likväl inte tro det!”
”Jag inser,” svarade herr Gustaf, ”väl den kris, hvaraf jag hotas; men huru
förekomma den?”
”Har du nyttjat de medel, som stått dig till buds? — Hvad Verka råd på den,
som saknar egen kraft? — Din fru skall väl städse komma att behålla spira i-sin hand.”
”Hon skall det inte, om du blott vill stå på min sida och hjelpa mig.”
”Nå hör då på,” sade Lindenkrona. ”Du kan vara öfvertygad om, att din hem-
lighet, som gör dig så mycket bekymmer, inom kort blir uppdagad för din fru. Ett illa
doldt spår skall hon snart finna och ju mera man söker att dölja det, desto ifrigare skall
hon söka. Hon kommer att bestorma dig med frågor, som skola korsa hvarandra. Mins
då din ed till din förra maka och kom ihåg att hålla den. Vik inte för hennes larm; ty
om du bryter eden, så begår du ett brott utan att derigenom vinna frid. Numera är det
endast din tystnad angående Elna, som kan bjelpa dig.”
”Jag fruktar dock,” inföll Bielke, ”att just denna tystnad skall uppväcka
misstankar.”
*Ja, det är just det, jag önskar!”
”Hvad tänker du vinna dermed?”
”Jo, jag tänker att följden skulle blifva, att din fru skulle bestört finna din
svaghets ton förbytt till toner af en man och att hon derigenom skulle med häpnad finna,
att hon förlorat magten i sitt hem.”
”Jag fruktar dock, att denna hennes bestörtning blott skulle påverka hennes
beslut att skilja sig från mig.”
"Nåja, deri ser jag intet ondt.”
”Skulle du, som förenat oss, vilja skilja oss åt.”
”Det vore i sanning att göra det onda godt igen.”
”Jag vämjes vid ett sådant steg.”
”Du darrar, veke slaf! — Nå, men gör då åtminstone min af att förskjuta henne,”
”Gifs det intet annat medel, som kan ändra hennes fel; som kan återgifva mig
min rätt, men skonar kärleken, hvilken min hårdhet helt visst skulle stärka.”
”Ja, det vore i sanning en beklaglig sak! Du är så insöfd i din fångenskap, att
du knappast kan väckas. Har du inte lärt ännu under sexton långa år, att svaga medel
inte förmå något? Men om det onda blefve underkastat efi rätt behandling, så skulle
skicket i ditt hem förvandlas till ett bättre, fred skulle återkomma, din fru skulle tvingas
till saktmod och jag — — ja, jag skulle åtaga mig att sörja för Elna.”
”Hvem? Du?”
”Ja, flickan har behagat mig. Jag börjar nu åldras och — en fru i huset skulle
jag inte hafva något emot att ega. Jag skulle derför gerna vilja göra Elna ett anbud
af min hand. — Du mulnar! Du ogillar det? — Välan, jag skall inte mera besvära dig
med mina råd eller mina tjenster!”
Han ernade gå; men Bielke nödgade honom att stanna.
”Du har misstagit dig om mig,” sade han. ”Jag ogillar visst inte ditt förslag
och jag önskar att fortfarande kunna vara värd din vänskap. Jag skall följa dina råd,
huru motbjudande de än äro mig.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
