Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
400
”Säg ej så! Se er för! Ni spelar ett farligt spel, Per! Måhända svartsjukan
är ärftlig. Och om det är sanning, att hon följer med kärleken, så har ni det värsta
att vänta.”
’Jag är dock ändå älskad?”
”Ack ja! Jag älskar er tillräckligt för att rigtigt kunna pina er.”
”Det vore då oförtjent att plåga mig!”
”Må vara! Min far är utan skuld; men hur får han inte lida! Hans enda felär
för mycken ömhet. Jag är sannerligen förskräckt och för er egen skul!; må vi slå giftas-
tankarne ur hågen.”
”Talar ni allvarsamt?”
”Fullkomligt! Må vänskapen blifva det band, som förenar oss. Men tänk inte
mera på äktenskap. Det vore förfärligt om jag skulle ärfva min mors sjukdom och blifva
min gemåls plågoris,”
’Ni älskar mig inte, Eiisa!”
”Ack, jo!”
”Tror ni då att tvänne älskande hjertan kunna vara belåtna med en sval vänskap?
Tror ni inte, att de skola komma att känna en oerhörd saknad?”
”Jag vet inte!”
”Jag känner redan denna saknad, då jag endast tänker på, att jag inte skall få
ega er till min gemål. Jag måste vinna er och ni måste bli min maka, Elisa, såsom ni
lofvat. Tänk inte på att försaka det enda band, som förenar själ med själ. Äktenskapet
är ett himmelskt band, fastän det är knutet på jorden, och genom detta band skall för oss
sällheten uppenbaras.
”Är det då endast inom äktenskapet, som den sanna sällheten kan njutas?”
”Ja; det vill säga inom de äktenskap, hvaruti de båda makarne förstå eller vilja
lära förstå hvarandra. Men olycka och split fostras upp i de hem, der makarne visa hvar-
andra köld och misstro.”
”Ja, Per! Derpå har jag i mitt föräldrahem sett prof i synnerhet i dag. Åh,
det är förfärligt!”
”Bästa Elisa! 0<n lugnet är stördt, är det dock hopp om, att det skall återkomma
och blifva här för alltid.”
”Nej! Nej! Det tror jag inte Per!” sade jungfrun suckande oeh räckande Banér
sin hand, hvilken han ömt tryckte, då herr Gustaf Bielke kom in i gemaket der de
unga voro.
”Sa min blifvande måg!" sade han och spelade glädje, samt räckte fram sin hand,
hvilken Banér dock icke hann fatta, förr än Bielke gaf akt på de ungas allvarliga miner
och frågade:
”Hur är det fatt? Fnurra på tråden redan?”
Nu fattade Banér herr Bielkes hand och sade:
”Bistå mig, herr Gustaf, ty jag är i verklig fara att förlora den jag älskar!”
”Stor förlust! Hvem hotar er med den?” sade Bielke.
”Hon sjelf, er dotter!”
”Af hvad orsak då?” frågade herr Gustaf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
