Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192
Den, som vill, må i luften flyga;
Mina vingar gå ej så högt.
Jag verlden vill fast öfvertyga,
Till Karin är mitt hjerta böjdt
Hvar må följa sitt eget sinn;
Kär, håller jag min herdarinn.
Farväl, farväl min hjertans lilla,
Till sinom mångtusende god natt,
Det sker dook efter Herrans vilja;
Jag den blifver, som jag har sagt.
Hvar må följa sitt eget sinn;
Kär håller jag min herdarinn.
Sedan konungen på detta sätt tagit farväl af den enda menniska, han älskade och
den enda, som älskade honom, begaf han sig ned till krigsteatern för att med egen hand
leda krigsrörelserna. Men han kom dock icke i tillfälle att leverera något slag; kriget
måste af sig sjelf upphöra tillfölje af pesten, som utbrutit och tog så talrika ofier, att
trupperna å ömse sidor måste skingras. Folket dog i massor, i hemmen, i kyrkorna, p
vägarna oeh ensamt inom Stockholm dogo i pesten 1,800 personer.
Vid tiden för konungens hemkomst firade ståthållaren i Stockholm, Steward Kiunse
sitt bröllop, hvarunder ett skämtsamt uppträde egde rum, hvilket dock hade beklagliga
följder och förorsakade mycken blodsutgjutelse.
En af tärnorna på bröllopet var den vackra jungfru Elsa Lindenkrona, syster
till amiral Lindenkrona och trolofvad med Steward Krunses son i första giftet, en ung
adelsjunker, hvilken var anstäld i hertig Carls hof i Nyköping, samt hade den unga her-
tigens förtroende och vänskap. ,
Allt, hvad hufvudstaden egde förnämast, var med på detta brollop, till och med
konungen öfvervar vigseln och hertig Carl deltog äfven i dryckesgillet efteiåt.
Den stora salen, hvari bröllopet stod, var vackert klädd med fanor och vimplar,
samt blommor och grönt och bröllopsgästerna muntrade sig på ett bullrande sätt.
Plötsligt lossnade en fanstång och föll med sin duk ned på golfvet alldeles invid
Elsa Lindenkronas fötter. — _ _
Det blef ett ögonblicks förstämning, emedan en del bröllopsgäster ansag denna
tillfällighet såsom ett ondt tecken. Men den lifliga tärnan, som stod vid sin trolofvades
sida, upptog fanan och sade, att det betydde, att snart en sal skulle blifva flaggbeprydd
till hennes bröllop och bad alla, som ville öfvervara detta bröllop följa sig.
Derpå höjde hon fanan och svängde den fram och åter, hvarefter hon med mili-
tärisk hållning gick rundt kring salen ett par hvarf. Alla bröllopsgästerna följde den
vackra fänriken, hvilken sedermera uppsatte med sin trolofvades hjelp fanan, der hon
förut suttit. . _
Alla tyckte att den unga jungfrun på ett särdeles lyckligt sätt tolkat fallet at
fanan och skämtet tog ökad fart, under det att jungfrun hela aftonen kallades för; Herr Fänrik.
De unge riddarne Erik Sture och Sten Banér beslöto att fortsätta skämtet på
sådant sätt, att de författade följande bref till Elsa Lindenkrona:
Har Karin ej land, ej stora skatter,
Så bar bon dock det jag begär:
Den kärlek bon mig med omiätter,’
Ar mig fast mer än guldet kär.
Hvar må följa sitt eget sinn;
Kär, håller jag min herdarinn.
Blänker hon ej af gyllne smycke,
Så blänker dock hennes ögon skön;
Alldeles är hon efter mitt tycke,
Fast hon för andra synes gemen.
Hvar må följa sitt eget sinn;
Kär. håller jag min herdarinn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
