Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
187
blottställa min och hennes aftöda för fattigdom och nesa, dä jag i mitt bref till henne
bad henne låta mig veta, om hon väntade någon frukt af vårt förhållande till hvarandra
på det att jag, om så skulle behöfvas, måtte få draga omsorg för dess uppfostran och
timliga lycka.”
”Det är då mer än troligt,” sade Lindenkrona, ”att hvarken ditt bref eller pen-
ningarne blifvit öfverlemnade till henne.”
*Ah, den bofven, min faders kommissionär !” utropade Heræn. ”Må hämden falla
tungt på ditt hufvud! — Dock,” tilläde han, ”det var ju jag sjelf, som genom bedrägeri
gaf honom dåligt exempel och han har blott svagt efterapat min trolöshet.”
”Lugna dig, min vän,” bad Lindenkrona.
”Ack, Maria! Ack, mitt barn! Mitt barn! I lustans ifriga och trolösa dyrkare,
tagen här af min förtviflade belägenhet den varning, I så väl behöfven. Om endast de
förfärliga bilder, som nu förvirra mig, kunde visa sig för edra ögon, när blodet börjar
jäsa, när skönheten väcker det låga begäret öch eder lösaktighet till lif ; om ni blott ville
betänka, att den olyckliga frukten af edra otyglade laster merändels har orsak att i hela
sin lefnad förbanna edra stulna nöjen, så skulle helt visst ingen af er vara nog oförnuftig
att våga dessa djuriska och brottsliga begär. O, hvilken fasa!”
"Min käre vän,” sade Lindenkrona, ”jag vet ej, om det kan trösta dig, då jag
försäkrar, att du inte lär behöfva frukta och oroa dig öfver fasa i framtiden; ty det tala-
des i Eskilstuna med temligen visshet om, att hvarken Maria eller edert barn mera finnas
till i denna verlden.”
”Gud gifve så vore,” svarade Heræn gående omkring i rummet och njutande af
det farliga lugn, som plägar föregå stormen, ”de äro således lyckliga himmelens inne-
vånare, medan jag, jag, som lefver qvar, har hela strafet att förvänta.”
”Han gick ännu några slag genom rummet, hans steg och rörelser blefvo häfti-
gare med hvarje minut och slutligen brast hans besinning. Han kastade sig häftigt bak-
länges i en soffa under en obeskriflig ångest. Man kunde hvarken med böner eller före-
ställningar väcka honom ur den slags dvala, hvari han fallit, eller förmå honom att taga
någon föda eller hemta någon tröst. Det var först, då han efter flera timmar fann Lin-
denkrona ännu qvarsittande bredvid sig med ett vaksamt öga på honom, som han sam-
tyckte att gå till sängs, icke för att lindra sina egna plågor, utan för att spara sin vän
den mödan att vaka öfver honom.
”Den tunga sömnen är ofta lärorik och drömmar äro ofta icke utan sin bety-
delse,” säger en af de gamle filosoferna.
Våra drömmar äro visserligen ofta, ehuru icke alltid, ett slags återhemtning af
våra tankar såsom vakande; och emedan våra själar, då de föreställa sig alla möjliga hän-
delser, som ega sammanhang med vår närvarande belägenhet, stundom jemväl måste råka
att sysselsätta sig med sådana, som sedermera verkligen tilldraga sig, så har enfaldigt
och vidskepligt folk deraf tagit sig anledning att anse drömmar såsom ett slags profetior,
ehuru de i sig sjelfva ej innefatta annat än tillfälliga föreställningar i sömnen, af hvad
man vakande någon gång råkat tänka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
