Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160
Framför honom höjde sig den vimpel, hvilken observerats från fartyget och som
bestod af en fin spetsslöja.
Vi inse genast, att det var de skeppsbrutna: riddar Stålsköld, jungfru Ebba Ry-
niug, samt den gamle sjömannen Vimpel, hvilka vi sett förlisa och derefter i en roddbåt
försökt att nå hjelp.
Ett medlidandets och förfärans ångestskri for vid denna syn öfver fru Hu-
berts läppar.
”Äro de döda, de arma menniskorna?” frågade hon.
”Troligtvis äro de det,” svarade hennes gemål.
I samma ögonblick for en lätt darrning genom den gamle matrosens kropp.
Fru Hubert såg detta,
”Den gamle lefver ännu!” utropade hon. ”Rädda! Rädda! För Guds skull
rädda honom!” tilläde hon.
”Ja,” svarade hennes make, ”vi skola göra allt för att bringa dé skeppsbrutna till
lif, om det finnes någon gnista lif qvar uti dem.”
En repstege fäldes nu ned och två man gingo ned i roddbåten, samt fastgjorde
densamma vid briggens sida.
Derefter nedhissades linor och man började att göra anstalter, för att bringa de
förolyckade upp på däck.
Detta var ett svårt arbete, hvilket dock slutligen lyckades, hvarefter man började
med undersökningen om någon gnista lif kunde skönjas.
Den unga jungfruns mun stod vidöppen och var alldeles stel tillfölje af ett lager
af salt, som bildat sig kring läpparna. Det syntes sålunda, att hon törstat och försökt
att dricka saltvatten.
Med varsamhet tvättades med ljumt vatten detta saltlager bort och några droppar
af vattnet göts in i hennes mun för att mjuka upp den äfven saltbelagda tungan, som var
stel och hård som en träpinne. Kläderna lossades och fru Hubert gned hennes kropp med
varma och fuktiga ylledukar.
Denna gnidning försiggick äfven på de bida männens kroppar och inom loppet af
en timme höjde den gamle Vimpel matt på sina ögonlock.
Han syntes sålunda vara räddad.
Hur skulle det gå med jungfrun och riddaren?
Under det att de skeppsbrutna på detta sätt vårdades, nalkades den hertigliga
briggen ett större örlogsfartyg, bärande konungens af Sverige flagga och kommande från
svenska kusten.
Detta fartyg styrde direkt på briggen.
”Hvarthän?” ropades det från det svenska fartyget.
”Till Sverige för att å hertig Johans vägnar bjuda hans broder, konung Erik, på
hemkomstöl i Åbo!” svarade Hubert, som sjelf fattat roparen.
”Vänd genast!” ropades det åter från det svenska fartyget.
”Hvem är det, som vågar befalla sådant?” frågade Hubert.
”Hans majestäts tjenare och sändebud, Sigge Lindenkrona!” svarades åter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
