Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
141
”Det syns, att du är nybörjare i konsten att se genom glas!” skrattade
den gamla.
”Sätter jag dem inte rätt?”
. ”Nej!”
”Skola de sitta sä här, då?”
”Ja, ungefär!”
Jungfru Edla lät dem nu falla i golfvet.
De båda fruntimren skreko till och jungfru Edla kastade sig på knä ned på golf-
vet och började att plocka upp glasbitarna, under det att hon under låtsad bestört-
ning sade:
”Ack, min Gud! De gingo i små bitar! Skall ni väl kunna förlåta mig? Åh,
hvad jag är ledsen.”
”Kära barn, tag inte så hårdt vid dig. Jag . har ett par brillor till, som jag kan
använda medan Jakob guldsmed lagar dessa.”
”Usch, att jag kunde vara så slarfvig!” jemrade sig jungfru Edla, under det att
hon steg upp och lade de hopsamlade glasbitarna på bordet. ”Nu ser jag desto bättre,”
fortsatte hon och tittade på gummans bref.
”Det kan jag nog tro,” svarade denna.
”Kan ni inte se, hvad som står här skrifvet?”
”Jag vet, hvad som står skrifvet der, men inte kan jag se det.”
Vid dessa ord ryckte jungfru Edla fram sitt eget bref och höll det framför gum-
mans ögon. Hon darrade dervid; men då hon erfor, att gumman omöjligt kunde läsa
utanskriften, lemnade hon det bref, som hon sjelf skrifvit i jungfru Ursulas hand och
smusslade hastigt undan hennes.
Gumman tog emot brefvet och, intet ondt anande, skyndade hon ut för att af-
sända det.
Då jungfru Edla blifvit allena, tryckte hon hårdt sina händer mot sitt bröst och
sade vid sig sjelf:
”0, himmel! Skydda väl min oskyldiga list, så att mitt bref kommer i min älsk-
lings händer, på det att genom hans bistånd det hårda tvång, hvari jag lefver måtte
brytas. — Jag vill gifva akt på allt, hvad som kan försiggå här, på det att jag måtte
kunna uppfatta, om det är han som handlar i lön för min befrielse. Jag är viss på, att
han skall göra det. — Förtryckets blick är skum och dess bommar äro svaga. — Derför
är jag öfvertygad om, att Hubert skall finna på ett sätt att sätta sig i förbindelse med
mig, trots all den vakt som är satt kring min person. Må han skynda sig, min älskling,
innan det är för sent.”
”Se så der!” sade jungfru Ursula, som nu återkom. ”Nu är mitt bref afsändt.”
Hon satte sig helt förnöjd och fortsatte: ”Nu, min söta vän, få vi tid att språka med
hvarandra. Du har rätt, då du säger, att min bror har ett knarrigt humör; men det har
han fått genom den massa tvister, som han såsom domare är skyldig att taga itu med.
Det är ett gammalt ordspråk som säger: ’Man tjuter med vargarne och grälar med lag-
männen’. Så är det också och då får man inte undra på, att lagmännen å sin sida blifva
tvära och sträfva. — Men hvad nu särskildt min bror beträflar, så skall du inte vara
orolig för hans lynne. — Denne sträfve man skall du snart se som ett sedigt barn vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
