Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
Fru Sigrid väcktes nu och sä snart hon fick syn på de framtågande trupperna,
sade hon:
”Det är danskarne! Gud bjelpe oss! Gud hjelpe min man, som är i deras våld ! ”
Till folket sade hon:
”Stån på er, go’ vänner!”
”Ja, nådig fru!”
”Glömmen inte eder pligt!”
”Nej, nådig fru!”
För sig sjelf sade hon:
”Det må gå hur som helst; men aldrig sviker jag mitt fädernesland. Gud alls-
mägtig styrke mig i denna svåra kamp!” —
Det var verkligen danskarne, som kommo.
Major Wedel anförde sjelf afdelningen, som snart var belt nära gården, der den
gjorde halt.
Major Wedel sände derpå bud till fru Sigrid med uppmaning, att hon genast
skulle uppgifva gården åt honom till undvikande af blodsutgjutelse.
Men den modiga qvinnan svarade:
”Vi äro svenskar! Må major Wedel försöka taga gården om han kan. Sven-
skarne skänka inte bort en tumsbredd af sin fosterjord, utan gifva hellre sitt hjerte-
blod derför.”
Majorens utsände återvände med detta svar till sin chef, som blef mycket för-
argad och skickade ett andra bud till Markaryds herrskarinna,”
Men äfven detta bud återkom med oförrättadt ärende.
Då skred Wedel till anfall och i sitt öfvermod trodde han, att det skulle blifva
en lätt sak att taga Markaryd.
Men han missräknade sig.
Han mötte nämligen ett stort motstånd och stora massor af hans folk störtade
blödande och döda till jorden för de svenska pilarne som susade in ibland de danskes led.
Wedel drog sig slutligen tillbaka.
Men då han var utom skotthåll för Markarydsbefolkningens pilar, lät han sina
trupper göra halt, hvarefter han sände ännu ett bud till fru Sigrid.
Denne budbärare hade i uppdrag att förkunna för den modiga qvinnan, att hon
endast genom att uppgifva försvaret af Markaryd skulle kunna rädda lifvet på sin man.
Han lät förkunna, att herr Thure Bjelkesson var fånge hos danskarne och att han var
med nu utanför sin gards vallar samt att han genast skulle hängas, så framt icke gården
öfverlemnades åt danskarne.
Vid detta budskap bleknade fru Sigrid ett ögonblick; men straxt derpå vände hon
budbäraren ryggen med förakt och lemnade honom, samt gick in i byggnaden utan att
gifva ett svar.
Inkommen sjönk hon på knä och vände sig i bönen till den allsmägtige, bedjande
om krafter att kunna bestå denna förfärliga kamp mellan den äktenskapliga kärleken och
kärleken till fäderneslandet.
Pa detta sätt förflöt en stund och den danske budbäraren blef otålig; men något
svar från fru Sigrid fick han dock icke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
