Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27
vackra Morstaberg och hört höstvindarne susa i skogen, ur.der det att den nedgående solens
strålar förgylt de fallande löfven om höstetiden. Ni mins det nog, min Gustaf, då vi
som barn lekte tillsammans, antingen hos mina föräldrar vid Morstaberg, eller i edert
föräldrahem vid Långbro, huru en behaglig melankoli uppkom hos mig genom åsynen af
de till större delen förvissnade och afklädda lunderna, tillika med den på långt håll fram-
skymtande, sjudande sjön och det hvita kyrktornet, som speglade sig uti dess böljor. All-
ting uppväckte i min själ en påminnelse om förgängligheten af denna verlds hemlighet,
hvilken ett gladt och oskyldigt bjerta alltid betraktar med en hemlig tillfredsställelse och
en förnuftig vällust. Den förnöjelse betraktandet af sådana vyer förorsakade, gjoi de tidiga
och beständiga intryck i mitt sinne. De sätta mig ännu ofta i tysta betraktelser, blan-
dade med både saknad och förnöjelse. Men ni vistas nu i omedelbart granskap af det
ställe som hos mig uppväcker dessa tankar. Om edra angelägenheter, som bragte er så
hastigt härifrån, lemna eder någon ledig stund, så torde ni roa mig med det som kan
falla er i sinnet, då ni tillbringar någon stund i lusthuset på min favoritbacke, hvarest
jag antager, att nu, som fordom, alltid skriftyg hållas i ordning af eder moders gamla
trädgårdsmästare, som är hela grannskapets Methusalem och som byser en faderlig ömhet
för hvarje träd, icke blott i trädgården vid Långbro, utan äiven i trädgården vid Moista-
berg. Han har sjelf varit med och planterat de flesta af dem på båda ställena och han
har vattnat och vårdat, eller, som han sjelf säger, uppfostrat dem alla, till dess att de
blefvo så pass stora, att de icke mera behöfde så ömt vårdas. — Säg honom, att Adolfine
ganska väl minnes hans små tjenster och hans vänlighet, då hon, såsom barn, ofta var
honom en besvärlig gäst bland krusbärsbuskarne. Men förlåt mig, min Gustaf, kanske
jag talar för mycket lappri och denned lockar eder uppmärksamhet ifrån saker af mera
betydelse. Adieu! Eder
Adolfine. ”
Min bästa Adolfine!
Jag bör bedja eder om förlåtelse för en skenbar ohöflighet, som af mindre älsk-
värda fruntimmer skulle kunna få namn af bristande förtroende. Ni gjorde mig ett oväntadt
nöje genom edert bref, som jag fört med mig obesvaradt från Stockholm och äfven från
Långbro, ty det var icke för att stanna på mitt fädernegods, som jag reste dit. Jag är
nu i en liten stad, som kallas Trosa och tänkte, att härifrån bedja er om förlåtelse för
det att jag reste från Stockholm utan att taga afsked af eder, samt äfven för mitt knapp-
händiga bref under resan, Eder grannlagenhet förtjusar mig. Ni visar icke den minsta
nyfikenhet i anseende till ändamålet med min resa. Men ni slutar så hastigt edert bref och
afbryter ett ämne, som är mig så angenämt och det för att icke hindra mig uti ange-
lägnare göromål. Ni gör derigenom en ursäkt, — liksom skulle edra bref någonsin be-
höfva sådant. Eder anledning, att sluta är lika giltig, som den är fin, och ni skall få er-
fara, hvad det är som sysselsätter mig. Ni känner karaktären af grefve Kurt Stjernstråle,
hvilkens kärlekshandel med den der borgarfrun, Malvina Pepparqvist, för någon tid sedan
gjorde så mycket väsen af sig. Jag skulle önskat, att han med sina upptåg stannat inom
en sådan krets, der man, liksom fru Pepparqvist, icke är så noga om sin heder, utan hellre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
