Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
”Ifrån Finland, nådig herre,” svarade Karin.
”Är du finska?” eftersade konungen.
”Ja herre! Jag är född i Ilerjedalen; men nu bor min fader i Finland,” sade
Karin upplysande.
”Du är ändå svenska!” sade konungeD, som det tycktes mera nöjd än tillförene.
Konung Erik tyckte icke rätt om Finland, emedan det var hertig Johans hertigdöme.
Derefter lemnade konungen ståndet och gick vidare med sitt sällskap; men han
tittade sig ett par gånger om för att få se en skymt af den ovanligt vackra flickan.
En massa folk hade samlat sig kring Karins bord och genom samtalet, som bland
denna folkmassa uppkom, fick Karin veta, att det var konungen, som varit vid hennes
stånd och talat med henne, hvaröfver hon blef lika förvånad som glad.
Karin Månsdotter var samma flicka, som vi förut sett på däcket af den finska skutan.
Konungen fortsatte sin väg fram emellan stånden; men en märklig förändring
hade inträffat med honom, ty i stället för att han förut under färden varit glad och
språksam, hade han efter besöket vid Karin Månsdotters försäljningsbod blifvit tankfull
och fåordig och ingen af de unga flickorna på torget ådrog sig nu hans uppmärksamhet.
Efter att hafva en stund gått omkring på torget, förklarade konungen, att han
var sinnad återvända till slottet och tog han då den vägen, som ledde förbi det bord,
der den vackra försäljerskan satt.
En stor folkskara hade nu församlat sig i närheten af Karin Månsdotters bord.
Men det syntes, att det icke var föratt handla eller för att hålla muntra samtal, som
denna folkmassa samlats derstädes, ty skri och larm höjdes, hattar flögo i luften och
vakter med sina lansar och korsgevär grepo in på folkmassan för att skingra densamma.
— Det hade nemligen blifvit slagsmål mellan ett par personer och folket var intresseradt
af att se ‘ derpå, deraf folksamlingen. Somliga höllo med den ena parten, somliga med
den andra.
”Plats för vår Dådige konung!” ropade konungens kavaljerer och armbågade
sig fram.
Folket skingrade sig något och öppnade en väg, hvarigenom konungen kom i
tillfälle att se två män i vildaste slagsmål.
Den ene var en undersätsig yngre borgare och den andre en äldre man. Båda
syntes kraftfulla; tunga föllo slagen å båda sidor och ingen skulle kunnat säga på
hvilken sida segern skulle stanna.
Vakten hade nu lyckats komma de stridande in på lifvet och fattade den
äldre kämpeD, som den hade mycken möda att hålla stilla,
’In i Smedjegården med honom!” ropade anföraren för vakten.
Ännu en man fattade den starke kämpen och anföraren upprepade sin befallning
att föra bråkmakaren in i smedjegården, som fängelset straxt invid slottet hette.
Vid denna andra befallning störtade Karin Månsdotter fram till anföraren för
vakten och syntes bönfalla om något.
Men vaktens anförare förde endast undan flickan och det med sådan häftighet.
att hon snubblade baklänges och skulle helt visst fallit i gatan, om icke det varit så
trångt, att hon upprätthölls af de närmast kringstående.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
