Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nyttigt att utmärka. Fig. 9—14 gifva prof på dessa mynt, hvilka ofta visa
en ganska god gravyr1.
Under det i öster ryssarne gjorde sig bemärkta nästan uteslutande genom
sina grymma härjningar och den tyska orden ännu icke hade begynt gripa
in i Nordens angelägenheter, voro så mycket vigtigare de förhållanden som
kunde uppstå till hansestäderna, grefvarne af Holstein, hertigen af Mecklenburg
samt konung Valdemar Atterdag2 i Danmark. De båda senare voro mästare i
bedräglig och lömsk ränkslughet och dessutom oroligt energiska i fullföljandet
af sina planer. Konung Magnus var dem tydligen icke vuxen. Så mycket
mera må man beklaga, att han icke lyssnade till fru Birgittas varning
med afseende på hertig Albrekt: det duger icke att släppa räfven in i gåshuset.
De yttre politiska förhållandena ega vid denna tid, liksom under den
återstående delen af medeltiden, en karakter, som gör dem i vår tids ögon
vidunderliga. En stor brist på offentlig redlighet, ständiga möten med
underhandlingar, som sällan afslutas, oupphörliga ändringar i de ledande personernas
## M
9 11 13
9—14.
#■#
12
Silfrermynt efter 1354 års myntfot.
14
ställning, mått och steg som icke leda till något resultat — allt detta gör,
att det inre sammanhanget mellan de yttre tilldragelserna är svårt att finna,
i synnerhet som källuppgifterna äro mycket knapphändiga, och det hela synes
oss icke vara egnadt att väcka några sympatier.
Förhållandet till hansestäderna var icke fiendtligt, men det var mycket
osäkert. Klagomål fördes å båda sidor. Konung Magnus besvärade sig
der-öfver att städernas köpman sintressen förledde dem att gifva understöd åt
hans och kyrkans fiender, »ryssar, novgoroder och pleskover». Är det sant
hvad han anför, hade visserligen hansestäderna gjort sig skyldiga icke
allenast till egennytta, utan ock till omensklig grymhet. Konung Magnus
påstår nämligen, att städerna försågo ryssarne med vapen, kläde, salt, jern, sill
och andra nödvändighetsvaror, att de tyska köpmännen på hånligt sätt be- * *
1 Dessa mynt pläga hänföras till folknngaregenterne i allmänhet, men deras stil och
fyndomständigheter göra det nödigt att hänföra dem till midten of 1300-talet. Se vidare Vitterbets- .. .
akademiens månadsblad 1876, s. 33.
* Kallas af senare historieskrifvare än den tredje än den fjerde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
