Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fat, på hvilket Johannes (löparens hufvud ligger, ibland uppbar det
framställning af en rikt fördelad borg, en påminnelse om det himmelska
Jerusalem (fig. 246). Ett sådant lock var rätt tungt och lyftes därföre
med tillhjälp af en hissbom och en li na.
Fanor.
I kyrkliga processioner buros i spetsen för tåget fanor eller baner.
Dessa voro stundom helt enkla, med konturteckningar i svart.
Grafvar och grafvardar.
Under den hedna tiden, åtminstone under den del af denna, som
låg närmast före kristendomens uppträdande i vårt land, var det sed
att begrafva de döda i närheten af de bostäder, i hvilka deras lif hade
247. Ekkista med skelett. Skara.
248. Stenkista med skelett. Sjöge rås, Västergötland.
förflutit och i hvilka deras efterkommande bodde. Man höll
uppenbarligen på ett samband mellan de lefvande medlemmarne af ätten och
de hädangångna. När Sverige blifvit kristnadt, rycktes den döde ut ur
detta samband med ätten. Liksom han, när det sista ögonblicket
nalkades, blef styrkt med kyrkans sakrament, så skulle han efter döden
hvila under kyrkans hägn, i den grafplats, som slöt sig till kyrkan
eller reddes i själfva kyrkan.
Tidiga grafkistor hafva hittats i gamla kyrkogårdar, vanligen i
närheten af kyrkans murar, än af trä, urhålkade i en stock (fig. 247),
än bildade af kantställda stenplattor, som omslöto kroppen så nära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
