Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Målarkonsten
Äfven här säger namnet något för litet. Det är icke allenast at
den i färger utförda bilden, som vi hafva att egna vår uppmärksamhet,
utan äfven åt den allenast tecknade.
Redan under den kedna tiden kunde man teckna. På metallytan,
som skulle graveras, på trät, som skulle snidas, började man med en
linieteckning. Att så tillgick, kunna vi tydligt se å en rund brosch,
funnen i gottländsk jord, å hvilken den hufvudsakliga ytan, den öfre,
är väl graverad, liksom en tredjedel af kanten. Å de två återstående
tredjedelarna af kanten se vi endast mönstret skarpt ingraveradt. Ett
vederhäftigt intyg finnes, att de å runstenarna ristade linierna,
ormkropparna, runorna och de ibland förekommande bildliga
framställningarna voro rödfärgade för att blifva bättre synliga.
Smaken för kontraster mellan olika färger saknades ej heller under
den hedna tiden. Man satte tillsammans förgylld och oförgylld brons,
brons, guld och silfver, granater och guld, silfver eller brons och järn.
Ett danskt graffynd visar, att man äfven färgläde träsniderierna.
Antydningar finnas, att man i reliefskulptur sökte bättre skilja mellan
de upphöjda partierna och bottenytan genom att färga den senare röd.
Men om man sålunda förstod att använda färg, någon målarkonst
uppstod, såvidt vi nu veta, icke i Sverige förrän med införandet af
kristendomen i landet.
De äldsta målningar, som vi känna från den svenska medeltiden,
äro väggmålningar, utförda oftast å torr, glättad kalkgrund. De sägas
då med en från italienskan lånad term vara utförda al secco. Vanligen,
men oriktigt, sägas de i dagligt tal vara utförda al fresco, d. v. s. på
fuktad kalk.
Det var af gammalt sed att åtminstone vid festliga tillfällen
dekorera rummens väggar med uppfästa bonader, livilka kunde vara
helt väfda eller väfda och därefter sömmade. Sådana förekommo äfven
i kyrkorna. Genom att måla bilder på väggarna befriade man sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
