Den kyrkliga konsten under Sveriges medeltid. En kortfattad öfversikt / 60 (1907) Author: Hans Hildebrand Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

gotikens begynnelsetid,
under början af 1300-talet,
hade kommit till
att framställa mjuka,
behagliga, vi kunna i viss
mån säga behagsjuka
gestalter, med sirligt
ordnade lockar, ett blidt och
vänt uttryck i anletet,
med böjningar på kroppen, som se sökta ut.

116. Från dopfunten i Tryde kyrka, Skåne.

Djurbilder förekommo af olika halt: ibland söka de tydligen
återgifva lefvande original, oftast äro de i hög
grad stiliserade. Prof på det förra framställningssättet
gifva fig. 115 och 116. I den förra,
hundens angrepp på svinet, har konstnären
tydligen hämtat ingifvelse från något, som han
själf skådat; i den senare, lejonets angrepp på
en åsna, har han varit hänvisad till teckningar
af andra konstnärer, som varit i tillfälle att åse
ett sådant anfall. Bilden är tydligen gripen
ur lifvet. Prof på strängt stiliserade
djurbilder lämna några af de föregående figurerna.
Att det den tiden var ett att återgifva djur,
ett annat att återgifva människor, se vi af en
jämförelse mellan de två här återgifna
djurgrupperna 115 och 116 samt fig. 117 och 118,
som återgifva framställningar å samma funt:
tvenne intill hvarandra sig ängsligt smygande
gestalter, med ytterst sorgbundna anleten, med
onaturligt små armar, med kläderna fallande i
ytterst regelbundna veck och vidare en ganska
märklig dödsscen, uppenbarligen hämtad från
någon legend, med enahanda skematiska
framställningssätt.

117. Från dopfunten i Tryde kyrka, Skåne.

Naturligtvis måste en stor skillnad förekomma
mellan de konstverk, som utfördes i
stiftsstäderna, till hvilka man kunde kalla stora
konstnärer, och dem, som utfördes för
landskyrkorna; ungefär samma begär att pryda
fanns, men tillgångarna voro så ofantligt
mycket mindre, och stenhuggarne söktes
antagligen inom socknen eller i den närmaste
trakten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>