Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
syster, Hedvig Sofia. Han utnämndes till högste befälhafvare öfver
de svenska trupperna i Tyskland, och generalkvartermästaren Stuart
åtföljde honom såsom militäriskt biträde, när han i september
återvände till sitt land. Under sådana omständigheter var det helt
naturligt, att han hvarken i Stockholm eller sedermera ville lyssna till de
danska anspråken. Å andra sidan bevarades ännu en skenbart
vänskaplig ton i förhandlingarna emellan Sverige och Danmark. Man
förnyade till och med en tidigare förbundstraktat, hvilket åtminstone
innebar, att Danmarks diplomatiska nederlag i viss mån öfverskyldes.
Kristian V visste likväl nu, att han skulle stöta på Sveriges
motstånd, ifall han ginge vidare i utförandet af sina holsteinska
planer. Han hade dessutom försvårat sin ställning genom att reta det
lyneburgska husets nye hufvudman, kurfurst Georg Ludvig af
Hannover, som samma år efterträdde sin fader. Danmark hade ifrigt
understödt de protester, som vid detta tillfälle inlades af en mängd
andre tyske furstar emot den förment olagliga kurfurstevärdigheten.
Danmark måste då också bereda sig på, att kurfursten, när det gällde,
skulle göra allvar af den honom åliggande garantien för
Altonafördraget och jämte Sverige bispringa hertigen af Holstein. Faran var
så mycket större, som kurfursten stod i nära förbindelse med
England och redan af konung Vilhelm och ett mäktigt parti betraktades
som eventuell tronföljare, ehuru hans rätt icke formligen stadfästes
förr än ett par år efteråt.
Under sådana omständigheter blef konung Kristian synnerligen
ifrig att utveckla sin nyligen inledda vänskap med tsaren och konung
August till ett verksamt vapenbrödraskap, som kunde bereda honom
diversioner i öster mot Sverige, medan England, såsom man kunde
förutse, vore fullt upptaget af förvecklingarna med Frankrike. Utan
tvifvel var det hans afsikt att icke själf bryta lös, innan han
förvissat sig om ett sådant understöd och innan krigslågan uppflammat
i vestra Europa. Därför sökte han i förhandlingarna med
östmakterna binda deras uppträdande vid hans eget anfall emot Holstein,
för att det skulle stå i hans hand att gifva den nödiga signalen till
den gemensamma stormningen af Sveriges hela maktställning, när
det allmänna tidsläget kunde synas honom gynnsamt nog för ett så
i alla händelser äfventyrligt företag. Men förhållandena gestaltade
sig annorlunda, och det visade sig, att den danska politiken icke
räckte till att för sina syften behärska de oberäkneliga krafter, som
frambesvuros. Brytningen kom för tidigt och på ett sådant sätt,
att Danmark blottställdes för den svåraste faran.
I det aflägsna Moskva, som med tidens samfärdsmedel icke
kunde uppnås af kurirer från Köpenhamn på kortare tid än en
månad, måste förhandlingarnas bedrifvande till stor del öfverlåtas åt
det danska sändebudets egen ompröfning. Det dröjde mer än sex
veckor, innan tsaren efter sin hemkomst gaf audiens åt Heins, som
noga aktat sig att yppa sitt egentliga ärende för hans rådgifvare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
