Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om hantverksämbetena under medeltiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Handtverkarna sträfvade, som man kan förstå, att i möjligaste mån
inskränka denna ofta besvärliga konkurrens. I detta syfte genomdrefvo
de först och främst bestämmelser som förbjödo handtverkare att slå
sig ned på landsbygden i stadens närmaste omnejd. Huru långt
stadens industrimonopol sålunda utsträcktes — bann milens storlek
därom finnas stadganden i Liibeck från 1421 och sedan ofta.1 Svårare
var att ordna förhållandet till stadens kramhandlare, hvilka bildade
en stor och ganska mäktig korporation. Ämbetenas åldermän i Liibeck
måste redan 1372 förbjudas att utöfva en själftagen myndighet öfver
kramhandlarnas salubodar, och från midten af 1400-talet förekomma
ständiga slitningar mellan de motsatta intressena. 1 2 Rådet fick då träda
emellan och uppdraga gränser mellan de olika korporationernas
rättigheter. De sökte tillmötesgå handtverkarnas anspråk genom att förbjuda
kramhandlarna att försälja vissa varor annat än i partier på helt eller
halft dussin o. s. v. Liknande inskränkningar gjordes också i de
främmande köpmännens — gästernas — rätt att införa och sälja
handt-verksartiklar. Vissa varor, såsom tågvirke, talgljus och
tunnbinderi-arbeten, fingo i Liibeck ej alls införas, andra såsom hufvudbonader,
vapen etc. endast försäljas i större partier. Gästerna hade vanligen ej
rätt att utbjuda sina varor längre än i tre dagar, de fingo härvid ej
hålla till på torget eller på kyrkogården utan endast hemma i sin
bostad.3 Undantag häri kunde dock göras för köpmännen från vissa
genom ömsesidiga handelsfördrag privilegierade städer.4
Inom de områden af handtverksindustrien, som företräddes af fullt
organiserade och erkända ämbeten, ägde dessa långt gående
befogenheter. Flera ämbeten tjänstgjorde som underrätter, där åldermannen
satt som edsvuren domare. Här upptogos de mest olikartade tvister
1 Wehrmann 98 ff Äldsta exemplet på ett stadgande om bannmil för
handtverkare är från Löwenberg 1217. Andra exempel från det tidigare skedet gälla mest
bryggerinäringen (Stieda 99 ff.). Jfr i öfrigt härom Roscher IID 789 ff;
[Inama-Sternegg III: 2 s. 285].
2 Wehrmann 101, urkunder tr. 285 ff
3 Wehrmann 105 f.; [Höhler 189 ff; utförligt hos Techen 60 ff]
4 Så hade i Liibeck köpmännen från Niirnberg stora företrädesrättigheter framför
andra. De ägde sålunda att utbjuda sina varor i »öppna fönster».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
