- Project Runeberg -  Om handtverksämbetena under medeltiden. En inledning till skråväsendets historia i Sverige /
27

(1906) [MARC] Author: Gunnar Hazelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om hantverksämbetena under medeltiden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

draga till sig en icke ringa del af de befolkningselement, som kunna
lösgöras från landsbygdens agrariska hushållning.

Sedan gammalt stodo handeln och köpenskapen under
konungamaktens beskydd. Konungarna insågo, att det låg i deras intresse att
trygga samfärdseln och genom det skydd som de kunde gifva
möjliggöra, så långt ske kunde, ett ordnadt varuutbyte.1 Köpmännen, hvilka
under den äldsta tiden oftast utgjordes af judar och italienare, särskildt
lombarder, stodo utanför de vanliga sociala grupperna och voro
ständigt hänvisade till öfverhetens särskilda ingripande, såväl när det gällde
att ostördt få drifva sin näring som att i händelse af tvist kunna komma
till sin rätt. De måste därför hos konungen och hans män söka erna
det skydd, som de nödvändigt behöfde och ej annorstädes kunde finna.

Den handel som bedrefs under den äldsta tiden var naturligen af
ringa omfattning. Köpmännen färdades utefter de mera besökta
sam-färdslederna från ort till ort och utbjödo sina varor. For att vinna
ökad trygghet sammanslöto de sig ofta till stora följen, hvilka i någon
mån motsvara karavanerna i österlandet.2 Vid samma årstider
besöktes samma orter, där då ett lifligt varubyte uppstod. Köpmännen
voro väl sedda af stormännen, då de varor de medförde - mest vapen
och lyxvaror, såsom siden, pälsvaror, specerier, smycken etc. — voro
synnerligen begärliga.3 För regeringarna voro de välkomna, då de
till-handlade sig det mynt som präglades och betalade en mängd ofta ratt
betydande afgifter. Tullar upptogos sålunda vid vadstallen, broar och
färjor, på omlastningsplatser och icke minst på de marknader, som
anordnades under de offentliga myndigheternas skydd.«

Rätten att hålla marknad togs i anspråk af såval enskilda som
af konungamakten. Denna rätt sammanhänger med ratten att uppbara
tullafgifter och kan med denna till en viss grad betraktas

inom området för hvarje jordägares befogenheter.* Men någon betydels,

Huveun M »

marchés & des foires (Paris 1897) 143 O Dämnvärd roll

3 [Däremot synas ej lifsmedel ha spelat nagon

handeln; jfr KectgehAZ57; , ’ ]

*■ I W Tm EnUuL ■

3 Rietschei, 9 ffi, K. 51 [Annorlunda Hovelin 1(8 fl.]

1898; i det följ. cit: Hegel btadlewesen) n L

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:46:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hgomhand/0071.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free