Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om hantverksämbetena under medeltiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tills på 900-talet en ny uppblomstring inom näringslifvet gaf
förutsättningar för ett rikare lif. Men ovisst och tvifvelaktigt är alltjämt, om
dessa fåtaliga och som det synes föga lifskraftiga kvarlefvor af romersk
organisation i någon väsentlig grad kunna ha utöfvat inbytande på den
senare tidens föreningssträfvanden. Det måste först uppvisas, att just
dessa från antiken bevarade handtverkslag och de traditioner, som inom
dem vidmakthållits och utvecklats, gifvit upphof till eller åtminstone i
afsevärd mån påverkat den medeltida handtverksorgänisationen. Att
namn och tekniska termer stundom äro de samma, är i detta fall föga
afgörande, de bära otvifvelaktigt vittne om ett kulturinflytande, men
äro inga ursprungsbeteckningar. Att de senare handtverksföreningarna
i mångt och mycket rönt inverkan af antikens traditioner är
obestridligt, men detta kan ha förmedlats genom det nära förhållande, hvari
de sto do till kyrkan.
Under de århundraden, som förflöto från folk vandrings väldenas
uppkomst och till den begynnande återuppblomstringen inom det
ekonomiska lifvet på 900-talet, försvann i västerlandet nästan allt
själf-ständigt stadsväsen. De flesta af de gamla stadssamhällena
desorganiseras fullständigt redan under 500- och 600-talen och förlora alla från
landsbygdens näringslif afvikande drag. Hvarken å de stora
godskomplexen, hvilka nu i ekonomiskt hänseende intogo den mest
framträdande ställningen, eller i de få och föga betydande städerna, hvilka,
äfven de, fingo en hufvudsakligen agrarisk prägel, kunde något större
antal handtverkare finna sitt uppehälle.1 Inom de nästan slutna
avsättningsområden, som nu uppkommo, måste behofvet af särskildt
utbildade yrkesmän minskas, mycket arbete, som förut af sådana utförts,
öfverlämnades till personer tillhörande godsets eller gårdens folk, utan
att dessa behöfde ägna hela sin tid däråt. Jämte det att efterfrågan
sålunda blef ringa, sjönko ock anspråken på handtverksarbetets
tekniska utförande. Förutsättningarna för ett mera utveckladt föreningslif
inom han dtv erkar nas krets försvunno, och sannolikt är, att i Italien
endast på enstaka, mera betydande orter en elle* annan
handtverks-förening kan ha lefvat kvar, förande ett svagt och tynande lif.
Utom Italien bröts den romerska stadskulturen än fullständigare
1 L. M. Hartmann Geschichte Italiens im Mittelalter I (Das italienische
König-reich, Lpz. 1897) 107 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
