Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om hantverksämbetena under medeltiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hetsområde; särskildt märkas härvid byggnadsarbetarna (fabri eller
fabri tignuarii) som på många ställen gjorde tjänst såsom brandkår.1
För sitt arbete i statens tjänst åtnjöto yrkesmännen många förmåner,
men blott så länge de gjorde sådan tjänst; och de föreningsmedlemmar
som ej utöfvade yrket voro uteslutna från alla privilegier.1 2
Det stora statsintresse som var bundet till dessa yrken och deras
organisationer framkallade småningom deras öfvergång från af staten
erkända, enskilda föreningar med allmännyttigt ändamål till offentliga
yrkeskorporationer.3 Utvecklingen sammanhängde med kejsartidens hela
sociala läggning. Det fria arbetets undanskymda ställning gjorde, att
staten ej kunde lita till den enskilda företagsamheten för att få sina
ekonomiska bebof fyllda, utan måste använda antingen statsslafvar eller
tvunget arbete af fria undersåtar. Medborgarnas plikter mot staten
togo vanligen form af allmänna besvär (munera publica); staten
öfver-lämnade olika uppgifter inom samhället till olika klasser eller grupper
af medborgare.4 Det var en sådan samhällsuppgift, nämligen hela den
materiella produktionen, som nu föll på yrkesföreningarnas lott, då
bördornas tyngd försvårade rekryteringen på frivilligbetens väg.
Källorna lämna många tvifvel om bur denna utveckling gått för
sig; men det är tydligt att förändringen i bufvudsak ägt rum under
loppet af 200-talet. Under Septimius Severus (193—211) finner man
första gången (bos juristen Callistratus) uppfattningen, att
navicularier-nas privilegier tillhörde deras korporation, som då äfven öfvertagit
medlemmarnas ansvar emot staten (functio navicularia). Två årtionden
senare, under Alexander Severus (222—235), företar sig staten första
gången att själf organisera eller skapa yrkesföreningar, bvilkas officiella
karaktär därmed är fastslagen. Men föreningarna synas fortfarande ha
varit fria så till vida, att deras medlemmar när som helst kunde ut-
1 [Waltzing II 115 ff., 127 ff., 203 f., 228 ff., m. fl. st.]
2 [Det heter uttryckligen om navicularii, att deras privilegier gifvas ob navem
och artificibus duw.taxat, nämligen quamåiu in ejusmodi actu sunt. Waltzing II
46 ff., 394 fl.]
3 [Uppvisandet af att tvångskorporationerna utgått ur de fria föreningarna och ej
äro en nybildning måste anses som ett af de viktigaste resultaten af Waltzings
arbete; se särskildt II 248 ff]
4 [Jfr Waltzing II 6 ff]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
