Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - [Gunnar Hazelius. Av Verner Söderberg.]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och den, i hvilken han en gång fått tag, bands aUt fastare vid
honom. Han hade ju en tradition från far och farfar att uppbära
äfven i detta liksom i det öfvervägda, man kunde säga metodiska sätt,
hvarpå han band vidare på de en gång knutna banden. Men ingen
metod hade räckt till, om ej något annat stått bakom och hela tiden
omärkligt arbetat med. Hemligheten i hans styrka var äfven här
densamma. Man kände, att här var en som ej vacklade, en på hvilken
man obetingadt kunde lita: en karaktär. Intrycket häraf var så st
att det stundom i hans närhet — om jag äfven i detta fall skall våga
tala för flera än mig själf — förde med sig en känsla ai förödmjukelse.
Kanske skulle det känts skrämmande, om man ej, ju närmare man kom
honom, också alltmer märkt den vänliga värmen i hans väsen. M
i de få orden röjde sig hans vänsinne i blickens blidhet mest röjde
den sig i gärningarna. Klok var han, god att taga råd af, bäst di
att hans råd så gärna togo form af handling. En trofastare vän har
nog ingen af oss ägt. Det bästa af hvad han här i tysthet verkade
kan ej lätt mätas eller vägas; det har något af evighetshalt i sig. Vi
borde alla tacka Gud för att vi fått äga en sådan vän. ’Ej med tårar
skall ditt minne firas, ej likt dens, som går och snart skall glömmas’,
så borde vi med sanning kunna säga inför hans minne. Stor smälek
vore det för oss, om det ej blefve sanning.
Ju närmare man kom honom, dess mer kände man ai den stilla,
starka värmen på djupet. Så kunna vi ana, fast vi ej v&ga mycket
därom tala, hur mycket de som stodo honom allra närmast ha känt
däraf, och hur fast det band var, som däi sl< ts. Men så förstå v
att de bättre än vi alla känna, att det ej är litet, som han län
arf. De känna allra bäst evighetshalten däri.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
