Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - [Gunnar Hazelius. Av Verner Söderberg.]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
for han ånyo öfver, uppsökte gamla vänner och var med på de utvisades
gripande landsfiyktsfärd Öfver Åbo till Stockholm.
Om Gunnar Hazelius hette det efter hans död i en minnesruna i
tidningen »Helsingfors-Posten»:
»I Gunnar Hazelius har Finland förlorat en af sina bästa och mest
trofasta vänner i Sverige. Det var under urtima landtdagens kritiska
tider han under en längre vistelse här fick en inblick i den jättekamp,
som då begynte och som pågått till den dag som är. Skeptiskt,
kritiskt såg han på företeelserna; en lång tid förgick utan att han fattade
någon bestämd öfver tygelse. Hvilken olikhet mellan honom och
flertalet utländingar, som då fattade intresse för vårt land! Deras
entusiasm var stor i början, men den var ytlig; för många af dem var »finska
frågan» endast en förströelse. Hazelius studerade frågan i grund. Och
så kom det sig, att för hvart nytt skede under de tunga år som gått
vardt han en allt säkrare, pålitligare och kunskapsrikare vän och
meningsfrände till det parti, som nu, genom landtdagen företrädande
hela folket, hoppas se arbete och strider krönas med framgång. Han
var därjämte icke blott en passiv vän, utan bidrog äfven aktivt genom
en högst värdefull publicistisk verksamhet, särskildt under senaste tider,
till en riktig uppfattning af den finska frågan inför Sveriges allmänhet.».
Liksom faderns och farfaderns så var äfven Gunnar Hazelius’
fosterlandskärlek nordiskt färgad. General J. A. Hazelius var en öfvertygad
skandinav, och hans storartade gästfrihet mot deltagarne i 1856 års
studentmöte skildras entusiastiskt t. ex. af Lorentz Dietrichson. Artur
Hazelius var mera genomträngd af medvetandet om den andliga
kulturgemenskapen än af skandinavismens politiska ideal, och sin tro på
denna gemenskap omsatte han i gärning genom sitt Nordiska Museum,
till hvilket just 1850- och 1860-talets skandinaviska rörelse gifvit honom
den väckande impulsen. Samma betraktelsesätt behärskade äfven sonen
i fullaste mått. Han gaf bl. a. uttryck däråt, när han i museets
in-stallationskommitté med ifver uttalade sig för det nordiska momentets
fulla tillgodoseende vid samlingarnas uppställande i den nya byggnaden.
»Det ligger», skref han i sin gemensamt med hrr P. G. Yidstrand och
Emanuel Cederström till kommittébetänkandet fogade reservation, »något
af gammal god svensk fosterlandskänsla i detta att våga sig ut öfver
det egna landets gränser och något i god mening storsvenskt i att låta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
