Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TIONDE KAPITLET.
Snöskredet,
ror ni, höfding», frågade Harry, »att rappaherna möjligen kanna
få det infallet att komma hit upp och se sig omkring?»
»Indianer stanna i sina byar, icke tycka om köld; de tro vi
gått öfver ^ passet. När vädret blifva vackert, de kanske komma
och leta efter våra bössor och sadlar. De tro säkert vi dött i
snöstorm uppe i passet. När snö sluta falla, vi icke mera göra upp
eld; men gångstigen från dalen nu vara alldeles spärrad af snö.»
»Ja, jag tror icke, att någon skulle våga försöket att klättra
uppför den, förrän solen sopat den ren; det var en ganska
besvärlig plats, då vi gingo upp», sade Harry. »Jag vill visserligen icke
påstå, att det är alldeles omöjligt för en fotgängare att bana sig
väg där; men rödskinnen skola, som ni säger, sannolikt icke försöka
det, förrän vädret blifvit bättre; osäkert är det dock, hur de skulle
göra, om de visste, att vi äro lägrade här i närheten af toppen.»
»Hvad var det för ett buller?» frågade Tom. »Jag har hört
det några gånger förut, men icke så tydligt som nu.»
»Snöskred», sade Hoppande hästen. »Snö komma ned från
bergen, bryta af träd, rulla ned klippor. Farliga platser
öfver-allt här.»
»Ja, jag såg, att ni kastade en blick uppåt kullarna där bakom,
innan ni såg öfver den här kanten», sade Ben Gulston, »och jag
gissade, att ni tänkte på snöskreden. Jag ansåg det själf sannolikt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
