Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öde. Den utkom blott med provnumret, daterat 23
september 1875.
År 1876 på hösten anträdde Strindberg sin andra
utländska och första franska resa. Han säger att resan
uppfriskade honom. Han kom till Paris och besökte
teatrar, museer, bibliotek. Dock kände han sig samtidigt,
fosterländsk som han var, avgjort besviken på Paris och på
det han där såg. Han längtade hem, »längtade efter
Karl XII», säger han i Dikter, där resans intryck
återfinnas litterärt formade, dock något uppblandade med
intrycken från hans andra Parisresa på 80-talet.
Mycken skönlitteratur skrev ej Strindberg under åren
1873—76. Frånsett den ständigt fortgående omarbetningen
av Mäster Olof diktade han egentligen endast
(1875) ett lustpel, Anno Fyrtioåtta, skildrande den
beskedliga revolutionsunge som tittade och gick här hemma
sagda världshistoriska år. Stycket är både till innehåll
och form ungefär lika beskedligt som den revolution det
skildrar. Följande lilla replikväxling återger kanske
Strindbergs intryck av de unge målare med vilka han
umgicks:
Artisten Per: »Är det bra, när det är revolution?»
Litteratören Arvid: »Mycket bra! Allting blir som nytt!» Per:
»Köper man tavlor också?» Arvid: »Nej, men förstör gamla,
så att det behövs nya!» Per: »Leve revolutionen!»
Strindberg driver något med en handelsbokhållare, som
söker komma upp i överklassen. Men han låter ock
denne uttala de enda ord som helt röja att även detta
stycke är författat av Strindberg. Bokhållaren skall
hålla ett föredrag om Arbetets ära, och han börjar:
Att arbeta har alltid varit en skam! Om man kastar en
blick tillbaka på Rom och Grekland, skall denna sats genast
finna sin bekräftelse. I Grekland arbetade endast det sämre
folket, och de som icke arbetade anställde ibland små
jaktpartier, då man sköt slav för rapphönshund och pilbåge. I våra
dagar är det likadant; de som arbeta mest äro sämst klädda, äta
sämst, sova sämst! Arbetet är likaledes skadligt för moralen,
efter som statistiken lär, att de flesta brotten begås av
arbetsklassen eller packet som det kallas....
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
