Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skottorp. Skummeslöfs socken, Hööks härad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Feuquières hofmästare att komma till Skottorp och att sedermera för sin herre redogöra öfver
hvad sig der tilldragit. Fastän sålunda den franske diplomaten anade konungens list att
välja Skottorp till förmälningsort, "voro mesta delen, ja ock af hof betjente, i den tankan
att vigseln skulle ske i Halmstad". 4)
Straxt efter ankomsten kom konungen "ohappandes och oförmodeligen in på Hennes
Kgl. Höghet och helsade henne och har H. K H. blifvit som häpen vid det hon blef
K. Maj:t varse, och tillförende intet vetande af dess ankomst".[1] Efter ett kort samtal
lemnade han de kungliga damerna allena att hålla middagsmåltid.
Vigseln förrättades icke förr än kl. 10—11 om aftonen. Såsom orsak härtill anger
traditionen, att konungen varit missbelåten med brudens utseende och att han blott, på
Gyllenstjernas och Örnestedts allvarliga föreställningar om följderna af förmälningens
inställande, låtit förmå sig till dess fullbordan. Det var i trädgården som detta samtal
fördes, under hvilket Gyllenstjerna om den kungliga bruden yttrade de orden, hvars
sanning konungen allt för sent lärde att fatta: "Eders Maj:t skall snart erfara, att inom henne
bor en engels själ". Erik Benzelius, hvilken såsom biskop i Göteborg med ifver samlade
historiska bidrag rörande sitt stift [2], skrifver: "Oenigheten, som var emellan Ulrica Eleonora
och hennes svärmor, kom aldra först deraf, att hon tagit med sig brudskrud hemifrån och
ville betjena sig deraf; men Enke-Drottningen förtröt det och sade, att det ej så vore
brukligt här i landet. Ja, sade Ulrica, min Fru Mor! låt mig få bära denna, som min
moder jemväl burit hafver. Konungen höll ock med sin mor, och låg icke i brudsäng
samma natt, utan reste ut klockan 3 om morgonen omkring hit och dit att bese sina
troppar och soldater." [3] Hvad den senare delen beträffar, så bör nämnas, att bröllopet
icke slutade förr än "klockan öfver 2" på morgonen, då de danska sändebuden återvände
till sina qvarter i Skummeslöfs by.
Hvad än må hafva vållat vigselns uppskof, blefvo sändebuden först kl. 8 på aftonen
afhemtade till audiens, fastän de anländt samtidigt med de kunglige. Ceremonien härvid var
så ståtlig, som omständigheterna det medgåfvo, ty de afhemtades af fältmarskalken Ascheberg
med några kavaljerer uti 4 "carosser", hvardera med 6 hästar förespänd. Sändebuden åkte
i konungens lif-carosse, eskorterad af 2 kompanier ryttare, men läto, för att göra ståten
fullständigare, sina egna "carosser oc calescher" medfölja. De emottogos, då de stego
ur vagnen, af hofmarskalken och några kavaljerer och öfverst på trappan af t. f.
riksmarskalken, som förde dem in i kungssalen, der de till konungen aflemnade sina creditif
och "recommenderede Hennes Kgl. Höghet till Hans Maj:t". De fördes derefter till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
