Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lindhult. Stafsinge socken, Faurås härad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gemensamma klagomål öfver lidna oförrätter, "hvilka en hvar för sig egde rätt att
öfverklaga". Gyllenstjerna lät häkta de 2:ne "uppviglarne" och instämma dem till
häradsrätten. Å tingsdagen inställde slottsfogden sig med fångarne. Gyllenstjerna, åtföljd af
sina "hofsinder" eller slottstjenstemän jemte slottsgarnisonen med gevär och tända luntor,
infann sig äfven. Gyllenstjerna och slottsfogden togo säte i rätten. Efter slutad
ransakning och sedan häradsdomaren, Håkan Ingermarsson, och de 8 "stockemänd" lemnat
tingsstaden för att öfverlägga och åter inkommit, bad häradsdomaren om 8 dagars uppskof
för målets närmare pröfning, tilläggande: "Vi äro för ringa till med hast dömma i denna
sak". Gyllenstjerna svarade: "Det vet jag väl att J ären ringa till att dömma i denna
sak, men der ligger konungens bref för eder, det dömmer dem och dertill deras egna
gerningar, och J ären icke annat än vittnen till hvad der handlas och föregår inom tinget.
Men går du icke hän och sätter dig der du bör att sitta, så" — fattande en pistol —
"se den här! Du är icke stort bätter, än en af fångarne". — Derefter torde ingen
vidare yttra sig, och då rättens ledamöter icke vågade motsätta sig, hvarken konungens
bref af 24 Sept. 1621, ej eller "öfrigheten", dömdes fångarne, såsom för myteri "att
mista deras hals och deras hufvuden att uppsättas på en stake", samt att mista deras
halfva bos-lotter, hvilka tillföllo konungen.
Den åberopade kungliga skrifvelsen ålade kronans bönder "att utan någon träta och
process utgöra körslor och arbete till Warbergs ladugård, såframt de icke derföre
tillbörligen ville straffas". Brefvet slutas med förbud mot olofligt skogshygge och ollonfångst
sålunda: "Såframt någon af eder härmed finnes öfverhörig de derföre skola som olydiga
straffas". Det synes vara den senare straffbestämmelsen, som häradsrätten ställt sig till
efterrättelse. Domen har t. o. m. förefallit Christian IV för hård; ty på Gyllenstjernas
skrifvelse, att han på slottet förvarade 2 fångar, "som sig motvilligen hafva anställt och
från deras lif äro dömda", svarar konungen i bref af d. 2 Sept. 1622: "då bedje vi dig
och vilja, att du denna gång låter dem efter deras yttersta förmåga afsona (med böter),
dock att de ställa nöjaktig borgen att de aldrig mera sådan motvillighet vilja begå".
Likväl blef domen verkställd, ja, målet fördes icke en gång till landstinget, fastän
fångarne erbjudit borgen för att instämmas "att sig inför öfverdomaren befria". Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
