Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wapnö. Wapnö socken, Halmstads härad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lida och tåla den dom, som lagmannen med riddersman skulle afkunna. Rätten valde
här domkyrkan till tingstad för att sålunda säkrare betrygga tingsfriden, men hänvisade
målet, i hvad som rörde de hufvudsakligaste tvisteämnen, till konungens rättareting,
Erik Urup var redan 1525 gift med Anna, en dotter af ridd. och norska riksrådet Nils
Henriksson (Gyldenlöwe) och Ingegerd Ottesdotter (Römer). Han var liksom åtskilliga
norska riksråd, ibland hvilka hans svåger Vincentz Lunge, den landsflyktige Christian II
ganska tillgifven. År 1526 d. 6 Febr. besegla dessa riksråd i Oslo ett lejdebref för den
afsatte biskopen i Westerås, Peder Sunnanväder, och den till erkebiskop utvalde mäster
Knut, hvilka flyktat från Sverige. Under deras korta uppehåll i Norrige, (ty de blefvo,
oaktadt lejden, på konung Gustafs allvarliga uppmaningar följande året till honom
öfverlemnade) vistades de ofta i Urups och hans svärmoders hem [1]. Likaledes Niels Stensson,
den s. k. daljunkaren, som till och med blef förlofvad med Erik Urups svägerska, Lucia,
hvilken måtte varit af ett särdeles känsligt gemöt, då hon, snart efter daljunkerns död, inlät
sig i en oloflig förbindelse med Niels Lykke, en af hennes svågrar. Konung Gustaf
uppräknar, utom de gåfvor, som åtskilliga af det högre presterskapet gifvit daljunkaren, att
Erik Urup skänkt honom 100 lod silfver samt åtföljt honom till Jemtland, att fru
Ingegerd gifvit honom 10 hakebössor och en sammetsmössa samt att "fästmön" skänkt honom
— skjortor; tilläggande, "att de jungfrur i Norge icke skulle hafva nöd, att binda sig
vid slik en skalk och förrädare". Fru Ingegerd ansåg dock icke "junker Niels" för någon
skalk, han syntes henne vara "fast enfaldig att bedraga någon". Derjemte voro såväl
hon som Erik Urup och Vincentz Lunge i den fulla öfvertygelse, att daljunkaren var
Sten Stures d. y. son, hvaruti ej blott hans "gudfader", Peder Sunnanväders, utan äfven
andra svenska flyktingars utsago bekräftat dem.
Henrik Eriksson Urup blef efter faderns död egare af Wapnö. Han var
befallningsman öfver Stavangers län samt gifte sig d. 28 Juni 1534 med Karin, dotter af
Ivar Jensson Jernskiägg till Skirsnäs i Norrige och Karin Galle. Han afled 1567 och
hans enka, som intill 1574 innehaft St. Olofs kloster och Oslo i förläning, dog 1587 på
Skiersnäs samt begrofs i Sembs kyrka vid Tönsberg, der maken äfven hvilar. Af deras
barn blef Helvig gift med Tönnes Citzewitz, Anna lefde ogift och Axel Henriksson Urup
erhöll fädernegården. Han var först befallningsman öfver Udsteens kloster och Allhelgens
län i Norrige, men innehade 1599 Tönsbergs län, och afled på Wapnö 1601 samt begrofs
i Halmstads kyrka. År 1588 d. 14 Januari stod hans bröllop på Dybeck med Hella
Marsvin (f. 1566), dotter af Jörgen Marsvin och Karin Gyllenstjerna. Med henne hade
han Jörgen, f. 1588 i Tönsberg, och hvilken 1629 kallas till Werpinge; Axel, danskt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
