Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rossared. Fjärås socken, Fjäre härad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Enkan sålde samma år egendomen, med förenämnde vilkor, till öfverste-löjtnant Daniel
Ramfelt, som infriade alla inteckningarne och d. 20 April 1682 erhöll fasta och sköte
på egendomen. Han var en son af öfverinspektoren Ram i Finland, der han föddes 1634.
Vid 19 års ålder ingick han i krigstjenst såsom ryttare under Carl X:s krig i Polen
och Danmark samt befordrades till officer och var 1676 major vid öfverste Lichtons
värfvade regemente. Svårt sårad i slaget vid Lund utnämndes han 1677 till
öfverstelöjtnant samt adlades 1680. Den tappre invaliden fick icke länge sitta i ro på Rossared,
ty fastän han uppfyllt köpevilkoren och jemväl till pantinnehafvarne utbetalat alla
inteckningarne, blef han den 5 April 1690, på landshöfdingen Tungels befallning, vräkt
från gården utan att erhålla någon godtgörelse, hvarken för de infriade gravationerna
eller för de vid egendomen gjorda förbättringarne.
Fru Citzwitz’ öfriga slägtingar hade nemligen under tiden öfverklagat riksrådet Ebbe
Ulfelts åtgärd att, fastän en mera aflägsen slägtinge, sätta sig i besittning af arfvet och
sälja egendomen. Men då hvarken Anna Urup, som var fru Karin Citzwitz’ syskonbarn
och närmaste arfvinge, ej heller några af de andra slägtingarne inom natt och år efter fru
Karins död på behörig väg gjort sina arfsanspråk gällande, dömde Götha hofrätt, som
redan förut underkänt Ulfelts åtgörande, "detta arf vara danaarf, hvarefter Hans Kongl.
Maj:t och Fiscus erkännes befogade Råsserö gård och gods, tillika med all annar bemälda
fru Karin Sitzewitz efterlemnade rörliga och orörliga egendom, sedan den sterbhusets
bevisliga gäld förnöjd är, att tillträda, med all den förmån och rättighet, som ifrån den
28 Juli 1673 derutaf anten fallen är eller med rätta falla bordt." Utslaget är dateradt
d. 20 December 1688.
Fastän domen icke hunnit underställas konungens pröfning, gick den dock i
verkställighet. Ramfelt och hans arfvingar fingo också under nära 50 års tid tillfälle att
lära känna skillnaden mellan jus ad rem och jus in re. En s. k. likvidation uppgjordes
väl 1691 och 1692 mellan hofrättskommissarierna och Durells enka, Helena Silfverstjerna,
men den kom icke till verkställighet, då den hvarken af behörig domstol blef pröfvad
eller gillad.
Då Ebbe Ulfelt dog 1682 och äfven fru Silfverstjerna aflidit i fattigdom, fanns ej någon,
af hvilken Ramfelt kunde återfordra den erlagda köpeskillingen 12,000 rdr silfver. Han
erhöll dock genom vänners bemedling år 1692 kommendant-beställningen i Malmö kastell,
der han afled 1706. Såväl han, som efter hans död, sonen major Ramfelt, klagade och
supplicerade hos konung och ständer, men förgäfves. För att visa supplikernas öde och
supplikanternas missöden, intaga vi följande [1]. "Den 11 Maij (1731) uppbröts ett bref
till Landt-marskalken Ribbing skrifvit, som redan för 12 åhr död, i hvilket Major
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
