Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SAMFÄRDSEL
Västerviks läge i samfärdseln under gångna tider
framgår delvis av efterföljande tabeller, av vilka den
första anger hur lång tid brev, adresserade till
Västervik, behövde för att från olika platser nå
bestämmelseorten. översikten är uppgjord med ledning av i
författarens ägo befintliga brev.
Vad Västerviks inhemska förbindelser beträffade var
naturligtvis avskildheten ganska påfallande,
synnerligast då sjöfarten var stängd och endast postdiligens
och gästgivareskjuts, ibland uteslutande det senare
kommunikationsmedlet, förmedlade samfärdseln mellan
staden och rikets övriga orter. Här återges en
minnesbild från våren 1873. Folk hade samlats på Storgatan
för att invänta diligensen. Andäktigt lyssnade man
till den första hornsignalen, som varje gatpojke
brukade gnola till följande ord :
Här kommer en som vill ta posten!
Hopp falleralla, hej, hurra!
och det var inte utan, att den föreföll de väntande sora
ett genljud från stora världens buller långt utanför.
Diligensen stannade framför posthuset, postiljonen
hoppade ned från sin höjd, vagnsdörren öppnades och
passagerarna stego ur. De sågo allvarliga och högtidliga
ut, alldeles som om de nyss blivit delaktiga av ett
sakrament, inläto sig ej i samtal, tycktes ha nog av dagen
och sig själva samt försvunno var och en åt sitt håll. Det
153
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
