Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om en stund hördes åter buller. Det var tunga steg
som nalkades, och någon kom fram och ställde sig att
titta på de båda karlarna. Det var en ovanligt
storväxt man. Han lutade sig över dem, och under sänkta
ögonlock sågo Mattias och Johan att jätten var klädd i
trekantig hatt och vit röck. Hans ögon stodo vidöppna,
och ett par väldiga mustascher tovade sig över en bred
mun. Var han förtörnad över att de lågo där, den där
pratsjuke lille korte och tjocke skärbon vid sidan av
sin tystlåtne långe och gänglige kamrat? Hade jätten
kanske i sin sömn blivit störd av tjocke Mattias olidliga
prat, som hördes ganska vitt omkring i den stilla natten.
— Här är det ojämnt, mumlade jätten, och grep tag
ända vid hårroten på den korte, tjocke och drog honom
åt sig, så att hans huvud kom att ligga jämsides med
den långes. Därpå ställde han sig vid de båda
männens fötter, betraktade dem ett ögonblick och yttrade
med förvåning:
— Här är det också ojämnt. Han grep så tag i den
tjocke och makade på honom tills hans fötter kommo
mitt för den långes.
Så gick jätten flera gånger fram och tillbaka och
flyttade på den tjocke, än med ett grepp i håret, än om
fötterna. Slutligen skakade han på huvudet och
utbrast :
— Hur jag än bär mig åt är det ojämnt. Här finns
ingen annan råd än att ta till yxan. Varpå han gick
inåt ön med tunga steg.
Knappt hade han försvunnit förrän skärkarlarna
störtade upp och rusade utför berget ned till båten. Det
gick med sådan fart, att de nästan rullade utför
branten, och de föllo i kryss om varandra i båten. Men de
kommo fort upp, fick loss fånglinan i land, satte sig vid
var sin åra och spände till att ro så att skummet stod
om stäven. Då hördes en hes röst:
— Sågst tu att jak narrede tik och rammelskanken
tin!
85
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
