Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM EKARNA I TJUST
Det yppersta bland lövträd i Tjust är eken. Den är
på vissa platser så förhärskande, att allt annat krymper
vid sidan av dess prakt. Allmogen skiljer här, liksom
annorstädes, på sommarek och vinterek, den
sistnämnda med sina vissnade blad kvarsittande över vintern
mera sällsynt än den storväxta sommareken.
Finnes det månne någon vackrare grönska än den
ny-lövade ekens? De buktflikiga, ljusgröna bladen i dess
krona, det mörkare gräset vid dess fot bilda en
färgsymfoni, som stämmer till milda och varma känslor.
En enastående vacker ekpark minns jag från östra
Ed vid ett besök där sommaren 1882. I närheten av
kyrkan växte stora ekar på en halvö. Följde man dess
krön såg man över sig väldiga lövvalv, under och på
sidorna saftigt gräs. Sol trängde här och var genom
lövmassorna och bredde guldglänsande färgstrimmor
över tavlan. På ömse sidor om åsen glänste sjö.
Allmogen har föreställningen att eken behöver
hundra år för att växa upp, lika länge står den kraftig och
oförändrad, men under tredje seklet av sin tillvaro
vissnar den så småningom ned. Av de praktexemplar, som
finnas här och var i Tjust, ha många helt visst en
betydligt högre ålder.
Under nödåren på 1860-talet fälldes i Tjust en
myckenhet av ekar. Avverkningskostnaden var så ringa,
enär arbetaren då betalades med endast mat och
husrum. Barken såldes till garverierna, virket användes
för det mesta till bränsle. Många hemman fullständigt,
73
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
