Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VIKINGABLOD
Ombord på en gammal ryggbraten brigg, som låg vid
Grop och lastade pitprops, gjorde jag Jösse Minas
bekantskap. Han var sjöman någonstans från Södra
Tjust och troligen var han av gammal båtsmanssläkt
eftersom hans tillnamn var så starkt färgat av strid
och örlog.
Jösse Mina hade anställning som kock på briggen
och höll sålunda till i kabyssen, där han skramlade med
grytringar och pannor, så det var en lust att både se
och höra — välbehag för örat i varje fall hos den
övriga besättningen, för vilken det utgjorde den
angenäma påminnelsen om snar skaffning.
Det märktes inga sura miner över maten i skansen,
men efter slutad måltid kom styrmannen, barsk i
uppsynen, och gjorde anmärkningar på maten. Jösse Mina
tog emot, men molteg.
— Hör du inte eller förstår du inte, ditt
sakrament-skade fä, skrek styrmannen.
— Nix, sa’ Mina.
— Du ä så dum, så de växer ull i skallen på da.
— Ja vet en te, svarade Mina rappt.
Styrmannen vred sin trut i raseri och kavlade upp
ärmen för att ge en knock out, som det heter. Han tog
sats och drämde till. Men Mina var kvick och "dök"
med påföljd att styret körde rakt upp i kokspisen och
lade labben på det hetaste stället. Mina smekte
samtidigt till honom med sina knogar rakt ibland ögonen.
Styret hade inte något stöd att påräkna från "gub-
61
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
