Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I’.loin tyHlnado, och ingen sade något på en bra stund,
Hå dol, röroföl I nästan som om ingen visste något mera
om den märkliga klockan. Men då harklade sig gamle
inspektören och fogade ånyo en länk till sägnernas
kedja.
— För så där en tjugu år sen hände sej att en fin
herre stod och lyssnade till den vackra klangen i
klockan. Då för tiden var det en vacker flicka som ringde.
Om det nu var så att han var förtjust i klockklangen
eller i flickan eller i bäggedera vet inte jag, men en dag
slog han vad med den vackra ringerskan att han skulle
tyda vad klockan sade, då hon ringde. Och så sjöng
han denna visa:
Jag vet ej väg ur våndan ut
och kan ej fatta kärt beslut.
Jag längtar hän med vind och våg,
jag önskar följa molnens tåg
till sunnanskog, till sommarland,
där solvarm (bölja slår mot strand.
Jag kan ej fatta kärt beslut
och törs ej taga steget ut.
Från hemmet löst och ömma band
vem leder mig med varsam hand ?
För, klockkläpp, bud kring skog och mark
om kärlek öm och längtan stark!
Och vad han sjöng mera för henne är lätt att förstå,
fortsatte inspektören. Flickan följde med honom när
han for. Han kom aldrig tillbaka, men si hon kom
snart igen.
Ett småleende drog genom hela laget, och
hjälphu-stru Svensson fnissade borta i schaggsoffan, där hon
slagit sig ned bredvid mor i sällskap med kaffepetter.
Den sägnen var riktigt sann, och vad som blev av
flickan visste alla. Någon skrattade till högt, det var mor
Kari i Åkeirljung. Hon hade för en stund sen kommit
med kvällsmjölken och suttit och hört på några av hi~
23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
