- Project Runeberg -  Hellas. De gamla grekernas land och folk /
260

(1864) Author: Wilhelm Wägner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Lif och kultur

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

260

dios, en sång egnad minnet af Athens befrielse från Pisistratiderna. Vi
bifoga i öfversättning en vers af densamma:

»Bära vill jag bland myrten grön mitt slagsvärd,

som Harmodios och Aristogeiton,

då för dem tyrannen sjönk till jorden,

då Athene djerfdes för frihet kämpa.»

Understundom upprepade man blott ett kort tänkespråk,, hvilket åtföljdes af
lyrans toner, såsom det följande:

»Drick med mig, o vän, älska med mig, kransa ditt hår med mig!

Med den tvistande trät! Då du dig lugnat har, lugnat har jag ock mig.»

Snillrika samtal,, skämt, lekar och gåtor omvexlade med musik och sång.
Följande sinnrika gåta, hvars lösning är »bref», liar kommit till oss från
denna period:

Säg, känner du ett väsen, som i barmen
de egna barnen inneslutna har?
De stumma äro, men långt öfver hafven
i fjerran land gör deras röst sig hörd.
Till hvem det vill det talar, och i fjerran
han ensam hör hvad ingen ann’ förnimmer.

En annan gåta, som tillskrifves den vise Kleobulos, må äfven finna plats här:

En fader finns, som söner tolf besitter,
och hvar af dem tre gånger tio har,
och ingen lik den andra är utaf dem:
ty några hvita, och de bringa lycka,
men andra svarta, båda smärtans dagar,
och vet, odödliga de äro allesammans
men likväl åt den bleka död hemfallna.

Då den helleniske borgaren betraktade staten såsom sitt både hus och
hem, var hans bostad blott ett herberge, der han en tid uppehöll sig, eller
en boning för hans hustru och barn. Derföre voro äfven de enskild ta husen
föga stora, ganska få egde två våningar, flertalet endast en.

l Sparta fingo taken endast arbetas med yxa och dörrarna blott med
sågen; husen voro derföre sannorlikt ett slags blockhus. I Ättika nedlade
visserligen de rika borgarena större omsorg och kostnader på uppbyggandet
af beqväma och smakfulla villor, men sjelfva staden föreföll den besökande
fremlingen, hvad de enskildtas hus beträffade, högst illa bygd.

I de välmående borgarenas boningar förde från gatan en port med två
dörrar, hvilka öppnades och stängdes af dörrvaktarena. Man inträdde genom
en försal i den af pelargångar omgifna fyrkantiga aulan, ett rum, som var
öppet ofvantill. Till höger om försalen voro stallen och andra uthus, till
venster var dörrvaktarens rum. Bundt omkring aulan voro rum, salar och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:27:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hellas/0272.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free