Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Utvecklingen af Athens makt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Spartanerna hade visserligen bevarat sitt gamla namn för tapperhet och
hjeltemod i Thermopyläs pass och på Platääs fält, men sedan faran blifvit
afvärjd hade de återvändt till sina gamla sysselsättningar, fortforo med sina
vapenöfningar, firade sina fester och frågade ej mycket efter hvad som
tilldrog sig på andra sidan näset vid Korinth. Gerusian såg allt något längre,
och betraktade Athens växande anseende med oro och afund; men vanans
makt, den bristande lusten för att deltaga i vidtutseende företag och
slutligen den långsamhet, som vidlådde den spartanska karakteren då det gällde
att fatta afgörande beslut, afhöll den i sina former stelnade staten från att
intaga en ställning, som svarade mot dess förra anseende och folkets krigiska
fallenheter. Händelserna, som nu utvecklade sig i rask följd efter hvarandra,
gingo utom folkets inskränkta synkrets. Förmedelst den stela och oböjliga
statsförfattningen, som hämmade hvarje friare utveckling, kunde inga
framstående karakterer ställa sig i spetsen för densamma; det händer äfven att
medborgarenas hela uppfostran och trångt begränsade lefnadssätt hindrade
någon i andligt afseende betydande personlighets framträdande. Vid
Eurotas’ stränder funnos många män af svärdet, som voro beredda att dö för sitt
fädernesland, men män, som förstodo att lefva för att sprida anseende utåt,
som kunde genomskåda förhållandena med själens skarpsynthet och begagna
samt beherrska dem med den folkets kraft, som fanns tillhands, sådana män
funno ingen anledning att här höja sig öfver mängden.
Sparta liknade en kringsluten, orörlig sjö, hvars vågor väl stundom
kunna sättas i rörelse af en häftig storm, men som snart åter komma i sin
förra hvila, under det att Athen vid denna tid liknade det oroliga, aldrig
hvilande hafvet, som förde dess flottor till fremmande länder och folk.
Liksom hafvets vågor efter den rasande orkanen på nytt återgifva solens och
himmelens strålande bilder och gifva åskådaren en präktig, alltid sig
ändrande bild, företedde Athen efter det persiska krigets stormar en syn af
öfvermått af lif och andlig verksamhet, vid hvilken den forskande blicken
gerna dröjer. Bland Greklands alla öfriga folk uppstod intet, som kunde
mäta sig med det attiska. Theben var i förfall och var föraktadt för sitt
deltagande i Persernas företag; de böotiska städerna, hvars öfverhufvud det
fordom varit, hade aflägsnat sig från det och, Platää och Thespiä isynnerhet,
men äfven flera andra, hvilka åter uppstigit ur sina ruiner, vände sig
nu till Athen, som blifvit på samma sätt misshandladt af barbarerna.
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
