Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Följderna af Grekernas seger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svärdet vann vid Äsopos strand, voro liksom en sold gifven af dessa
osynliga makter, som oupphörligt föra det menskliga hjertat från brott till brott,
då ej äran och rättskänslan hålla vakt deröfver, till dess ingen räddning
mera är möjlig. Pausanias hade blifvit ryckt från den spartanska
enkelheten och förnöjsamheten; han ville herrska oinskränkt och utan blygsel frossa
på de persiska satrapernas vis. Hans mål var: herraväldet öfver hela
Hellas, och dertill tyckte han sig mycket väl kunna använda barbarernas guld
och understöd, till och med om han för detta pris skulle sjunka till en
vasall under storkonungen. Af denna anledning inlät han sig i
underhandlingar med satrapen Artabazus. Men dessa underhandlingar liksom hans
öfriga åtgöranden blefvo ingen hemlighet för ephorerna. De återkallade
honom och ställde honom till rätta. Det lyckades honom att rättfärdiga sig,
men misstankan följde nu alla hans steg.
Emellertid uppdrogo bundsförvandterna högsta ledningen till sjös åt
Athenarne, för hvilka den anspråkslöse och ansedde Aristides samt Miltiades’
son, den tappre Kimon, stodo i spetsen. Då Pausanias nu återvände till
Byzantium och åter började spela sin gamla roll, fördrefs han derifrån med
våld och återkallades till Sparta, på grund af nya misstänkta åtgärder.
Ändock vågade äfven denna gången ingen anklagare uppträda emot honom,
ty han egde ett stort inflytande, ehuruväl han endast i egenskap af
förmyndare för Leonidas’ minderåriga son förvaltade konungamakten. Han
fortsatte derföre ännu mera obeslöjadt sina förrädiska stämplingar och sökte
vinna de talrika heloterna för sina planer. Men hans egen hänsynslöshet
åstadkom slutligen hans undergång.
Han hade en trogen och mycket tillgifven slaf, som var född i
Thra-kien. Ät denne anförtrodde han fortskaffandet af ett bref till Artabazus.
Men slafven, som hade förmärkt, att intet enda af de förut utsända buden
hade vändt tillbaka, bröt brefvet och fann deri en anhållan, att han skulle
röjas ur vägen medelst en persisk dolk, sedan han uträttat sitt uppdrag.
Nu tyckte han sig befriad från alla förpligtelser mot sin herre och gaf
ephorerna kännedom om sin herres förräderi. På deras råd flydde han till
Poseidons tempel på täriariska udden. Hans herre, som erhållit
underrättelse härom, ditskyndade full af oro och sökte att medelst stora löften vinna
honom’ för sina planer. Men ephorerna voro gömda i närheten, så att de
kunde åhöra deras samtal. Då Pausanias återvände till Sparta trädde de
med beväpnade tjenare i hans väg for att fängsla honom. Han undkom
dem visserligen, men endast på det sättet att häri sökte skydd i Athenes
närbelägna tempel, men man afslet taket på denna helgedom och tillmurade
alla ingångarrie till detsamma, ända tills hungren hade verkställt
domarenas dödsdom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
