Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Argos och dess hjeltar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hufvud från kroppen och lät det halka ned i påsen. De andra båda
systrarne vaknade snart, och endast förmedelst sin hjelm, som gjorde honom
osynlig, undgick han de dödande omfamningar, hvarmed de ville lyckliggöra
honom. Innan han anträdde återfärden på sina bevingade sandaler, fängslades
hans ögon af ett nytt underverk: ur det ställe af marken, som blifvit
fuktadt af Gorgonens ännu rykande blod, uppsprang den bevingade hästen
Pegasos. Det ståtliga djuret utbredde genast sina vingar, för att ila uppåt
rymden, men Perseus, som föredrog en ridt genom luften framför en fotresa
genom densamma, kastade sig upp på hans rygg och tämjde honom snart,
så att han endast lydde hans vilja. Han återgaf nu nymferne sandalerne och
hjelmen, men påsen fick han med deras medgifvande behålla. Sedan reste
han hemåt högt i luften öfver Graiierne, som turvis betraktade honom med
sitt återfunna öga, och fick så syn på en skön jungfru, som stod fastkedjad
vid Libyens heta kust. Det var Andromeda, dotter till konungen Kepheus,
som ämnade henne till föda åt ett afskyvärdt hafsvidunder. Den tappre
ynglingen högg in på odjuret genast det uppsteg ur vattnet för att fatta sitt
rof; men det var osårbart för alla hans hugg och hotade att dränka både
honom och hans häst i de vattenhvirflar som det förorsakade. I yttersta
nöden räckte hjelten nu Medusahufvudet mot odjuret och förvandlade det till
en stenmassa. Derefter förde han den befriade Andromeda till hennes fader
och erhöll hennes hand och stora skatter till lön för sin tappra bragd. Han
tog nu sin gemål och sina skatter bakom sig på hästen och red gladt till
Seriphos. Der fanns nytt arbete. Han fann sin mor och sin fosterfader
Diktys såsom flyktingar omfamnande Pallas Athenes altare for att söka skydd
undan konung Polydektes förföljelser. Den våldsamme mannen förföljde dem
ända hit med sina beväpnade drabanter, men det var till hans egen olycka,
ty Perseus, som höll vakt vid ingången till templet, hade blottat
Medusa-hufvudet och de förstenade förföljarena stodo fastvuxna liksom de
marmorpelare, hvilka en konstförståndig byggmästare uppreser kring en
tempelbyggnad. Detta var sista gången som hjelten använde sitt byte, ty han
öfverlemnade nu både det och sin vingade häst till Pallas Athene. I hennes
sköld är det förra fästadt, beslöjadt ända till dess hon aftäcker det till
fiendens fasa under pågående drabbning.
Det orakelspråket måste äfven gå i fullbordan, som Akrisios fordom fick
angående sina barnbarns födelse, ty både gudar och menniskor äro
underkastade det oblidkeliga ödets domslut. Det var alldeles gagnlöst att Akrisios
öfvergaf sin stad, för att undvika att sammanträffa med sin dotterson; i
Thessalien, under firandet af de högtidliga spelen och lekarne, sysselsatte sig
Perseus med diskuskastande och träffade då sin morfader, som på långt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
