Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
175
‘terna. Grefve Blomkrona helsade henne som vanligt
ined en handkyssning och sade artigt:
— Det syns att du solvit godt i natt, Augusta.
— Jag har just icke sofvit mycket, ty jag tog
mig en lång promenad i sjelfva soluppgången.
— Hvarföre lät du icke väcka mig? Jag skulle
då med största nöje hafva gjort dig sällskap, — sade
fästmannen, som inom sig var högst belåten med att
han fått sofva i fred på morgonen.
Han var just ingen poetisk natur, som svärmade
för månskens- eller morgonpromenader.
Man hade just slutat frukosten, under hvilken
man pratat mycket om dagens förestående tilldragelse,
magister Berglunds prestvigning, då en kammartjenare
anmälte att en herre bad om tillåtelse till att göra
herrskapet sin uppvaktning.
Augustas hjerta sade henne hvem den nyankom-
ne var.
På en vink af grefven infördes denne.
— Ah, god dag och välkommen magister Berg-
lund! — sade baronen fryntligt och sträckte handen
ut mot den inträdande. — Det gläder mig upprigtigt
att se er hos oss, ehuru jag icke trodde att vi skulle
få det nöjet att se er hos oss förr än efter den cere-
moni, som vi i dag ämna bevista.
Den lille Gustaf flög den älskade läraren till mötes
och ville strax veta huru det var med hästarna.
Friherrinnan helsade hjertligt som alltid och ut-
talade några vänliga ord, baron Maurits bugade för-
nämt och grefve Blomkrona nickade likgiltigt åt ple-
bejen.
Augusta hade själsstyrka nog att bekämpa sin
rörelse och att hindra rodnaden från att stiga upp i
ansigtet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
