Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
Också han kände igen informatorn.
— Hvad tusan vill den högfärdige skolmästaren
här? — brummade han, men iörde dock liksom be-
tjenten ovilkorligen handen till mössan.
Instinkten sade dem att informatorn var en man,
som man tog mössan af för, äfven om man af honom
hållits på mattan.
Fredrik red en ståtlig gångare af den ädla skånska
herrgårdrasen, förädlad med renaste arabiska fullblod.
Djurets former voro på en gång smidiga och kraftfulla,
dess rörelser lätta och behagliga. Det tycktes dansa
fram under sin just icke tunga börda och villigt lyda
den minsta ryckning af dess herres hand i tygeln.
— Hvilken öfverraskning! — utbrast Fredrik när
han höll sin häst inne vid vagnen, hvilken också stan-
nade. — Jag drömde icke om en sådan lycka när jag
i morse red hemifrån?
— Från prestgården? — frågade baronen.
— Ja visst, — svarade grefven, som beredt sig
på denna fråga. — Jag har varit några dagar på be-
sök hos en bekant kyrkoherde och är nu på väg till
en annan, som jag också lofvat att helsa på.
- Det förundrar mig icke att ni är en sökt gäst
i prestgårdarne, herr magister, — inföll friherrinnan
leende, — men desto mera förvånar det mig att ni
äfven är gäst i gästgifvaregården, enligt hvad man i
går afton berättat oss.
— Jag? — utbrast Fredrik förvånad, glömmande
sin dubbelrol.
— Ja, just ni, — inföll baronen muntert. — Man
har sagt oss att ni hade ett hejdundrande kalas innan
ni lemnade Skåne för att resa upp till Södermanland.
— Ja, det är sant, — svarade Fredrik och strök
med handen, af hvilken han dragit handsken, öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
