Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
”Det låter som glasklockor,” sade kavaljern.
”Se hur den lilla strupen rör sig! Det är dock
märkvärdigt, att vi aldrig ha hört den förr. —
Den skall göra mycken succès vid hofvet.”
”Skall jag sjunga ännu en gång för Kejsaren?”
— frågade näktergalen, som trodde
att Kejsaren var med.
”Min förträffliga näktergal!” sade den
förnäme hofmannen. ”Jag har den stora glädjen
att bjuda er till en hoffest i afton, då ni skall
förtjusa Kejsaren med er charmanta sång.”
”Den tager sig bäst ut i det gröna;” svarade
näktergalen; men han följde dock gerna
med, då han hörde, att Kejsaren önskade det.
På slottet var det rigtigt upputsadt. Väggar
och golf, som voro af idel fint porslin,
skeno af tusende guldlampor. De herrligaste
klockor, de som bäst kunde klinga, voro flyttade
upp i slottsgångarna. Der var ett spring
och ett drag, så att alla klockorna klingade,
till den grad, att man knappt kunde höra hvad
folk talade.
Midt uti den stora salen, der Kejsaren
satt, var uppställd en guldpinne, och på den
skulle näktergalen sitta. Hela hofvet var
närvarande, och den lilla kökspigan hade fått
tillåtelse att stå vid dörren, eftersom hon nu hade
titel af verklig kökspiga. Alla vom i sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
